|
Den fläskiga berättelsen om
Vargungarnas höst, 2005 |
Det hade blivit höst, och en löddrig söndag satt
två slämmiga flickor och två konstiga
pojkar i ett prickigt rum som kallas Nya Vinden. Vad
var på gång? De tokiga pojkarna tog det lugnt, de hade
varit med sedan i vintras. De visste att de var på ett
klistrigt flockmöte.
Ett gäng illaluktande gråben fanns också med, men
de lunkade så småningom vidare.
Följande vecka träffade vi dem igen i en lurvig
5-kamp, som Gråbenen vann, men det struntar galna
Småvargar i!
En solig, skicklig söndag stekte vi fluffiga
plättar och lekte ”10 stickor” vid den grönsliskiga
Järnåldersbyn vid Fölisön. Ett gosigt kalas med en
hårig stadsspårning och en blåsig
tävling, deltog vi också i. Visst var det värt, med tanke på det
regniga mär- ket, som alla fick. Vi firade FiSSc 30 år.
Vargungarnas grötiga hälsning övade vi hela hösten.
Inga problem när det var dags att få sin snygga
halsduk och bli en perfekt Stig- finnare, som vår
gula kår heter! Innergårdens hagliga
vildvin skall vi se på under alla spökliga års- tider.
Det ingår i vårt hårda specialmärke, naturvetaren.
På den bullriga skogsutflykten, med alla onda
sinnen, var det inte så många stökiga vargungar med –
bara två, men för dem blir det knappast svårt att få
specialmärket. Dessutom hade de lärt sig packa sin vassa
utfärdsryggsäck också. Bra att kunna! På tal om ryggsäck – hur
mycket vägde den kniviga ryggsäcken som man fick gissa
vikten på, på Andreaskyrkans mjuka missions- basar?
Nån som minns? Tung var den, men pengarna gick till gott ändamål,
och vargungarna hjälpte duktigt till! Dagarna gick och höstmörkret
övergick till vintermörker som lade sig över staden. Då var det dags
för långa Lucia, och visst var det också några
sluskiga Stigfinnartomtar med i tåget! Så kom julen med
ett lustigt jullov. Nu har också ett nytt
kittligt år börjat. Hur roligt det blir, beror på oss alla ;
på dammiga Jakob, såriga Rebecca,
hemliga Johan, spännande Ira, läskiga
Zacharias och såsiga Celina, samt den luktande
vargungeledaren Bella och vidriga Rebecka, som är med
ibland.
”Vi vill göra vårt bästa” Vi
skrev berättelsen tillsammans. Bella stod för texten och alla
vargungar gav förslag på adjektiv (egenskapsord), och när man gör
något tillsammans, då blir det – ROLIGT! |