”Att ta sig friheter” brukar betyda att någon gör saker som går utanför ramen för det som är lämpligt och passande. Pippi Långstrump tog sig friheter, passade inte in i den traditionella barnrollen, och fick både socialmyndigheterna och polisen emot sig. Men hon var både stark och snäll, hon såg dem ingen annan såg och gjorde sådant som behövde göras.
Dagens tema, en kristen människas frihet, är utmanande, för att inte säga problematisk. För å ena sidan påminns vi om att Jesus Kristus levde, dog och uppstod för vår skull, för vår frihets skull. Å andra sidan vet vi att kyrkans historia, också väckelsekristendomens historia, är full av människor saker och företeelser som vittnar om något helt annat. Vi stöter på regler, normer, förbud, förföljelse av oliktänkare, av sådana som vågat ta sig friheter. Men inte sällan är det människor som gått utanför det vanliga sättet att tänka och handla som visat på det kristna vittnesbördets inneboende kraft.
Vi kan börja med Jesus själv. Han kritiseras för att hans lärjungar inte tvättar händerna innan maten eller för att han plockar ax på sabbaten, eller för att han botar sjuka på sabbaten. Oj, vad det är lätt att ställa sig på evangelistens sida, vara efterklok och tänka ”vad korkade fariséerna var”. Men om vi flyttar fram berättelsen några århundraden, hur blir det då?
Reformatorerna tog sig friheter och fick lida för det. De kritiserade kyrkan för att den inte längre följde sina egna föreskrifter. Idag tycker vi (som lever i den protestantiska traditionen) att det var en bra sak att de betonade tron, skriften och rättfärdiggörelsen genom tron.
Några århundraden senare har principen Skriften allena blivit problematisk. För i praktiken varken tror eller lever kristna idag helt enligt den principen. Skriften, eller Bibeln, är ingen entydig bok. Vi läser den ur ett visst perspektiv, i en speciell tolkningstradition (kyrkan, samfundet, väckelsen). Idag motsätter sig kyrkan slaveri i alla dess former, men i Bibeln finns inget universellt förbud mot slaveri. Idag godkänner kyrkan både skilsmässa och omgifte bland kristna, till och med kyrkoledare, trots att det i Nya testamentet finns klara anvisningar om motsatsen.
Så vad innebär den kristna människans frihet idag?
En kristens frihet bör ses i relation till kärlek och ansvar. På det sättet skiljer sig en kristens frihet inte från andra människors frihet. Kärlek och ansvar är allmänmänskliga saker. Kärlek och ansvar är också det som präglar relationen till Gud, till våra medmänniskor, oss själva och skapelsen.
Men behöver vi inte regler då? För att inte synda, för att det inte ska gå fel? Behöver vi inte ha högre ideal än dem som inte tror? Behöver vi inte lyfta fram det som står i Bibeln. Det här är frågor som många ställer idag och som vi inte kan eller ska förminska eller ignorera.
Så vi behöver fråga oss, till vad behövs regler och förbud?
Regler som de tio budorden finns till för att skydda oss från varandra och visa på hur vi inte ska göra mot Gud eller varandra. Det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln tar några steg vidare och visar hur kärlek och ansvar är relationella, gäller hela livet. Avsnittet om Andens frukter och berättelsen om den yttersta domen tar ytterligare några steg vidare och visa hur ett liv fyllt av kärlek och ansvar kan se ut i praktiken. Och så har vi berättelserna om Jesus som visar hur vi kan leva ett verkligt mänskligt liv med konsekvens. Här finner vi både kärlek, ansvar när Jesus tar sig friheter som till synes går emot regler och förbud. Istället visar Jesus vad ligger bakom dessa regler, Guds kärleksfulla omsorg. När vi missar Guds intentioner bakom regler och förbud, då riskerar vi att bli det som våra förfäder kallade ”lagiska”, att enbart fokusera på det yttre beteendet.
När vi fokuserar enbart på det yttre beteendet och inte på intentioner eller resultat kan de gå som för sovjetofficeren Stanislav Petrov i dagens HBL. Petrovs enda uppgift var att lyda order, men han behöll sin förmåga att tvivla och använda sitt eget omdöme i en krissituation. Så när sirenerna börjar tjuta över militärbasen där han jobbade, några minuter över midnatt den 26 september 1983, så ställde han sig frågan: Kan det här stämma?
På skärmen såg han hur amerikanska missiler hade skjutits upp mot mål i Sovjetunionen. Inom sig frågade han sig om det verkligen kunde vara så. Han hade själv varit med och utvecklat datasystemet som nu varnade för en kärnvapenattack så han visste hur en dator fungerar, matematiskt, logiskt men också ensidigt, utan det mänskliga omdömet. När andra blev i panik höll han sig lugn och meddelade att det var fråga om ett falskt alarm.
Petrov menar att om någon annan suttit vid skärmen den natten hade den personen med all sannolikhet informerat det sovjetiska militärmaktens ledning om att USA anfaller med kärnvapensmissiler. Men Petrov var inte militär, utan ingenjör, och därför reagerade han med tvivel och förnuft och inte som en sovjetmilitär för vilken signaler och ordergivning var det som gällde.
Den natten räddade Petrov världen från ett kärnvapenkrig. Vad fick han för det? Jo, en ordentlig utskällning för att han inte följt manuskriptet. Han hade ju avslöjat att systemet inte fungerade som det skulle. Först många år senare blev han uppmärksammad för det han gjort, men någon verklig erkänsla på hemmaplan fick han aldrig.
Också när det gäller tro och religion och vårt förhållningssätt till Bibeln, Gud, bud och tradition behövs vårt gudagivna förnuft, samvetet, den heliga Anden och vi-tänket.
Det behövs människor som tar sig friheter, som utmanar, som både tänker och gör utanför lådan, för att visa på vad som är det viktigaste.
Visst är det viktigt att hålla sabbaten, säger Jesus, men det finns undantag. Det kan handla om att rädda liv. Visst är det viktigt att betona kärlek i nöd och lust, men det finns situationer när det inte längre är hållbart, ifall våld och utnyttjande tagit kärlekens och respektens plats. Visst är det viktigt att hålla fast vid äktenskapet mellan man och kvinna, men betyder det att kärlek mellan samkönade är synd? Visst är det viktigt för baptister att praktisera troendedop, men det betyder inte att barndöpta inte skulle vara likvärdiga inför Gud. Visst är det viktigt att följa Bibelns ord, med det betyder inte att vi inte skulle få ställa kritiska frågor till det skrivna ordet. Det är ju Jesus Kristus själv som är Guds Ord till oss människor och genom honom vi lever och tolkar Bibeln.
Så vad är den kristnes frihet?
Jag tror att friheten ligger i vetskapen om att Gud älskar oss och vill alla människor väl. Då är vårt ansvar att på alla sätt försöka se till att Guds kärlek och omsorg når så många som möjligt. För kyrkan och församlingen stavas detta gemenskap, mission, diakoni, efterföljelse. Inte minst handlar det om att hela tiden utvärdera och vid behov omvärdera och ifrågasätta. Ibland kan det handla om att ta sig friheter, bli obekväm, för människornas skull, för Guds kärleks skull. Och ibland är det bara framtiden som visar om ordet, tron och omdömet lett oss rätt. Den risken får vi leva med och frimodigt gå vidare i förtröstan på Guds Ande.
Predikan 26.9.20201. Jani Edström