Predikan 15.8.2021
Jani Edström
Dagens tema är självprövning. Det ger oss anledning att blicka inåt, analysera vårt liv och våra motiv. Vad är det som driver oss? Varför handlar vi som vi gör? Hur behandlar vi varandra? Tar vi ansvar för vårt liv, vår tid, våra möjligheter? Söker vi Guds vilja i vårt liv?
Självprövning förstår jag som en sorts utvärdering av livet. Vi vet väl ungefär hur det står till med oss, men vi också vara beredda på överraskningar. Både trevliga och obehagliga. Det kan ju hända att vi upptäcker sånt som vi ogärna visar upp för andra, kanske inte ens vill erkänna för oss själva.
Därför är det viktigt att slå fast en sak: När vi prövar oss själva, gör vår livsinventering, tillsammans med Jesus, då behöver vi inte vara rädda. När vi låter den heliga Andens ljus lysa upp själens skrymslen och vrår, då är det en befrielse. Då är det som en storstädning, allt doftar rent, fönstren är tvättade, och den ingrodda smutsen är borta.
Dagens texter handlar mycket om synd. Självprövning handlar om att se vår synd, erkänna vår synd och bli befriade från vår synd. Det nämligen inte synden som ska definiera oss, utan den befriande nåden.
Jesus är litet som en lyssnande, förstående terapeut som bara vill vårt bästa, men för att vårt bästa ska kunna bli till, behöver vi inse saker om oss själva. Jesus uppmanar oss att älska Gud, vår nästa och oss själva. När vi brister i något av detta syndar vi. Men eftersom synd är till för att erkännas och förlåtas får synden inte makt över oss. I stället får vi låta nåden få makt över oss. Nåden och sanningen om oss själva gör oss lättade, befriade, glada och beredda att finnas till för andra.
Självprövning är inte lätt. Men desto viktigare.
Den senaste tiden har vi fått höra och läsa om många exempel på detta. Från sportvärlden hör vi om tennisspelaren Naomi Osaka som berättade om sitt psykiska illamående och den stress hon upplever av att hela tiden stå i rampljuset. Nu vill hon prioritera sig själv och sitt eget mående. Hon har insett att hon, människan Naomi, är viktigare än tennisspelaren Osaka.
Den amerikanska stjärngymnasten Simone Biles drog sig ur tävlingarna mitt under OS och berättade om hur hon, en ung afroamerikansk kvinna, inte stod ut med pressen att rädda USA:s ära med ännu några guldmedaljer. Hon berättade att hon mitt under hoppen upplevde så kallade ”twisties”. Hon kunde plötsligt inte hålla reda på vad som var upp och ner under en volt, vilket kan vara livsfarligt för en gymnast.
Kroppen minns. För fyra år sedan avslöjade Biles att gymnastförbundets läkare utsatt henne för sexuella övergrepp. Det blev en rättsprocess där många kvinnliga gymnaster berättade liknande och läkare dömdes till 300 års fängelse för övergrepp på många unga kvinnliga gymnaster. Tidigare hade Biles levt i förnekelse över detta, men när hon insåg vad det var fråga om kunde hon börja vägen mot helande och upprättelse.
I dagens HBL berättar åbohjälten Hassan Zubier om sitt liv. Det var Zubier som räddade liv under knivattacken i augusti 2017, också kallat Finlands första – och hittills enda – terrordåd. Själv ådrog sig Zubier livslånga skador i attacken. Men hjälteglorian hamnade rejält på sned när det visade sig att han ljugit om sina inkomster och dessutom påstått sig var FN-soldat i olika krisområden. I en ny dokumentär berättar Zubier sanningen om sitt. Det visar sig att Zubier ända sedan han lärde sig prata ljugit om sig själv, hittat på en bättre berättelse om sig själv, en person som han hellre skulle vara. Det här beteendet satt djupt och grundmurat i honom, och hängde ihop med att han blivit sviken av varenda vuxen som haft i uppgift att skydda honom, inklusive det svenska barnskyddssystemet. Idag är Hassan Zubier lättad över att äntligen få berätta sanningen om sig själv, så långt det nu är möjligt.
För kan vi överhuvudtaget veta sanningen om oss själva? Eller är det kanske bara Gud som vet vilka vi egentligen är? Hur kan vi hjälpa varandra att se sanningen om oss själva. Är det överhuvudtaget möjligt utan att vi börja hata eller tycka illa om varandra. Ändå dras vi alla med ungefär samma synder, så det borde inte vara någon nyhet att andra är lika ofullkomliga.
När vi ser på dessa berättelser ur perspektivet synd, märker vi att alla dessa människor har utsatts för synd. De har fått utstå orealistiska förväntningar eller blivit svikna av människor som haft deras liv i sin hand. Då har de reagerat på olika sätt. Kroppen har reagerat, psyket har reagerat. De har levt i förnekelse eller skapat alternativa sanningar om sig själva när sanningen blivit outhärdlig.
Under årets Kristendomsskola talade vi om att synd är brist på ansvar. Synd är när vi inte tar det ansvar som hör till oss. Men hur ska vi kunna det om ingen ställer oss till svars. Och ibland kan det ta lång tid innan det går upp för oss vilket ansvar vi har för det som händer oss, och det som händer andra, och det som händer runtomkring oss.
I somras talade jag med två av mina katolska vänner. De talade om bikten. Att regelbundet samtala med en präst och få erkänna sina synder och sina brister. Om befrielsen att höra någon uttala förlåtelsens ord. Om känslan av lätthet att inte längre vara bunden och definierad av sin synd, sin skam och sina misslyckanden. Om upplevelsen av att vara omsluten av Guds nåd varje dag.
Tomas Tranströmmer diktar om att det finns en som kan se allt utan att hata. Peter Gabriel sjunger i låten Mercy Street om prästen, själens doktor, som kan hantera allt som klienten berättar. Gud, prästen, terapeuten finns till för att hantera sanningen om oss själva. Samtidigt finns vi alla till för varandra, och när vi delar tro och liv i ljuset av Guds oändliga nåd, behöver vi inte bli chockerade över vad vi hittar när vi gör vår livsinventering, vår självprövning.
Jesus talar om fariseerna som lägger bördor på människor, bördor som ingen klarar av att bära. Fariseerna var inte onda människor. De var högt utbildade religiösa ledare som ville göra det möjligt för vanliga människor att efterleva Moses lag och undervisning. Men det blev litet för mycket ”mikromanagement” kring detta, så istället för att jobba med kompass och riktning, försökte de rita en detaljerad karta för alla och överallt. Därför möter vi Jesus i diskussion med fariseerna om vad som är tillåtet att göra på sabbaten, den dag då skapelsen skulle vila. Är det tillåtet att göra gott, är det tillåtet att rädda liv. Är människan till för sabbaten, eller är vilodagen till för människan.
När vi som enskilda, kyrka och församling möter människor får vi vara Jesu sändebud och fokusera på att lyfta av bördor, göra livet lättare, visa på Guds nåd och omsorg. I mötet med Guds kärlek är det också lättare att ta ansvar för det som tillkommer oss. Ansvar för oss själva, varandra, vår relation till Gud och skapelsen.
Eller som vår församlings viceordförande Petter West profetiskt konstaterade på sin Facebooksida efter att den senaste nyheten nått oss om allvaret kring klimatuppvärmningen.
Dagens klimatrapport är dyster läsning. Men den innehåller fortfarande hopp: om vi väldigt snabbt lyckas minska på våra utsläpp finns det ännu chans att begränsa temperaturökningen till en acceptabel nivå. Det behövs politiska beslut, men de kommer att dröja och vi har inte tid att vänta på dem. Du och jag måste ändra vårt beteende ASAP. Och då menar jag verkligen ÄNDRA vårt beteende. Det hjälper inte ett piss att köpa tandborstar av bambu eller sälja en t-skjorta på loppis. Det är fullständigt orealistiskt att alla skulle kunna byta till utsläppsfria bilar på en gång. Det är inte heller till minsta nytta att skylla på att ”det är kineserna som släpper ut mest”.
Köp istället mindre skit från Kina. Det är vår konsumtion som driver på utsläppen där. Satsa på saker som håller och som du verkligen behöver. Nästa gång du ska köpa en ny mobil, ta reda på vilken modell som faktiskt är hållbar, istället för att slaviskt alltid köpa nyaste modellen av samma märke.
Hoppa av snabbmodespiralen. Köp kläder som du vet att du kommer att använda länge.
Kör mindre bil. ”Det går ju där i Helsingfors men här på landet måste man ha bil!” Jag har själv växt upp på landet, så jag vet att man är mer eller mindre beroende av bil där. Men behöver du verkligen använda den för varje resa?
Testa nåt vegetariskt recept. Du behöver inte sluta äta kött, men det finns också otroligt goda linsgrytor, böncurryn, quornsåser och insjöfisk! Kanske du hittar en ny favoriträtt?
Det här var några förslag från mig som på riktigt skulle ha betydelse för vår planet. Och vet du vad, det gemensamma med dem alla är att de också kommer med andra fördelar för DIG: du sparar pengar, får mer vardagsmotion och förbättrar din hälsa. Så även fast du tror att klimatförändringen är humbug så har du faktiskt inte det minsta att förlora utan bara att vinna.
Hur vi lever och tar ansvar är inte bara en ekonomisk eller miljöfråga, det är i högsta grad en andlig fråga, eftersom det handlar om relationen till Skaparen, till vår Medmänniska och till Skapelsen. Det är också här vi behöver använda ord som synd, skuld, självprövning, men också ord som nåd, skapelsetro, framtid och hopp. För det är i hoppet om Guds återlösning av skapelsen som vi lever, rör oss och är till. Amen.