Månad: augusti 2021

22.8.2021. Jani Edström

Jesus vår helare är dagens tema. Bibeltexterna för idag berättar om hur tre personer blir helade. Överbefälhavaren Naaman, den lame vid Sköna porten, och en man som fötts blind.

Naaman behöver litet övertalning av en ung kvinnlig krigsfånge från fiendefolket för att kunna tro på och ta till sig av profetens helande budskap. Den lame vid Sköna porten väntar sig allmosor av apostlarna, men får ta emot något mycket större: sin hälsa. Berättelsen om den blindfödde blir snabbt teologisk. Innan Jesus botar den blindfödde får han nämligen frågan om synd, vad har mannen eller hans föräldrar gjort för fel för att drabbas av detta. Vad är orsaken?

Naaman och den lame prisar Gud för att de blivit helade. Guds namn blir ärat. Människor kommer till tro. Berättelsen om den blinde som får sin syn får också en annan dimension när Jesus börjar undervisa om andlig blindhet. Den som är blind kan ursäktas för att den trampar fel, men den som säger sig se klart och ändå trampar fel begår den verkliga synden.   

Idag är det många som säger att de ser klart. Intressant är att många som säger sig se klart är sådana som förkastar det vi kallar evidensbaserad forskning eller vedertagna vetenskapliga hypoteser. Det kan gälla vaccinmotståndare som bara ser farorna med eventuella biverkningar än med nyttan att inte riskera bli sjuk. Det kan gälla kreationister som läser Bibelns skapelseberättelse som en naturvetenskaplig redogörelse eller klimatskeptiker som ifrågasätter klimatuppvärmningen.

Men att tro sig se klart, det kan också gälla dig och mig. Därför är det viktigt att efter varje påstående också kunna säga: Jag kan ha fel, jag vet inte allt, men jag handlar utifrån det jag vet idag. Ja, vi handlar utifrån det vi tillsammans vet. Det är ju så livet fungerar i allmänhet. Vi lever alltid med en viss osäkerhet, särskilt inför framtiden. Den verkliga utmaningen är både våga ifrågasätta, erkänna bristerna i vårt vetande, och ändå fatta beslut på basis av det vi vet och gå vidare.

Jesus visste något. Han tog också konsekvenserna av det. Jesus går i profeternas fotspår. När han presenterar sin programförklaring i Lukas evangeliums fjärde kapitel förkunnar han bland annat syn för de blinda. Så gjorde också profeten Jesaja före honom, och det är Jesajas text Jesus citerar. Sedan säger Jesus: Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse. De flesta som hörde honom ville eller vågade inte tro på det, de ”visste” ju vem han var, Marias och Josefs son. Vem är han att utnämna sig själv till profet ja ännu mer, till den som uppfyller profetian, Messias.

Vad vet vi idag? Nu tänker jag inte främst på hur vi förhåller oss till vetenskapliga rön, evidensbaserad kunskap. Jag tänker på vad vi vet genom tron, trons vetande.

För Naaman var det svårt att tro att det skulle vara så löjligt enkelt att bli frisk. Doppa dig sju gånger i Jordanfloden. That’s it, liksom. No way. Och ändå. Så med litet övertalning gjorde han det. Vi kan se honom där, när han efter varje dopp (eller dop, kanske) tittar på sina armar och ser om något förändrats. Och så till slut. Wow! Profeten hade rätt. Nu vet jag att det finns en Gud som helar.

Den lame vid Sköna porten hade klara förväntningar. Pengar, gåvor, allmosor. Något att leva på för att överleva och försörja sig och kanske sin familj. Men det blev inte silver eller guld den här gången. Det blev något mer. Det blev liv och hälsa i Jesu Kristi namn. Jesus vår helare. Vad gör du lame man, när du blivit frisk, när du inte längre tvingas tigga vid Sköna porten? Hur ser ditt liv ut nu, när du inte längre är beroende av andras välvilja? Har du en familj att ta hand om, ett yrke att utöva? Vågar du lita på Jesus också när du är frisk och livet är osäkert, nu när du inte längre har en tryggad inkomst?

Syn för de blinda. Dagens evangelietext handlar om blind man som får sin syn. Men han blir nästan en bifigur, en förevändning för Jesus (och evangelisten) att sätta fingret på mänsklighetens stora varböld, synden att tro sig se trots att man är blind. Att se vägen framför sig men ändå vika av. Att veta vad som är rätt, men ändå göra fel. Som får har vi alla gått vilse. Ingen känner den rätta vägen. Hur ska vi se vägen?

Horisonten finns alltid kvar, skriver den svenska filosofen Jonna Bornemark. Det kommer alltid att finnas saker som vi inte vet, ja, som kanske aldrig kan veta. Ju fortare vi erkänner detta, desto smartare kan vi förhålla oss till det vi verkligen känner till idag. Ingen kan veta allt, därför behöver vi varandra. Ingen kan tro ensam, därför tillber vi tillsammans. Som kyrka, som Guds folk.  

Så mycket vi inte vet.

Afghanistan till exempel.

Vi trodde inte, åtminstone den amerikanska underrättelsetjänsten trodde inte, att talibanerna så snabbt skulle ta över de viktigaste städerna i landet efter att USA hade dragit bort sina trupper. Elisabeth Rehn uttalade sig dock nästan profetiskt när hon sa: När jag hörde att väst lämnar Afghanistan visste jag att det går åt helvete. Hon såg något som andra inte såg. Hon visste. Hon hade varit där, träffat kvinnorna, sett deras glädje över den nyvunna friheten, att vara sig själva, inte längre gömma sig bakom burkan, den heltäckande slöjan, utbilda sig, tänka hoppets tankar, jobba med radio och tv, blir synliga. Men hon hade också hört oron i rösterna. Tänk om det här inte är bestående, om väst drar sig bort, sviker.  

Dagen tema Jesus vår helare låter inte som lösningen på världens problem. Men det har kanske mest att göra med att vi inte känner Jesus, den han är idag. Hur många människor människosonen Jesus från Nasaret än botade under sin treåriga karriär så var det endast ett fåtal jämfört med alla dem som behövde bli helade. Men större saker än dessa kommer ni att få se, säger Jesus. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större (Joh 14:12).

Betyder det att vi ska förkunna att alla kan bli friska, rika, välbärgade? Den förkunnelsen sprider sig i världen som en löpeld just nu, särskilt i USA och i länder där folk lever nära eller under fattigdomsgränsen. Framgångsteologin är inte död, den hittar hela tiden nya former. Ofta handlar det om att de fattiga ska ge av det lilla det har i kollekten, så ska de bli rika, men de enda som blir rika är ledarna som flyger med sina privata jetplan och bygger monument över sig själva som de kallar kyrkor.

Eller betyder större gärningar att Gud kan verka genom människors förnuft och innovationsförmåga, skapa smärtstillande mediciner, lasertekning för operationer, förebyggande hälsovård och skapa vacciner. Gud kan verka överallt där det finns goda intentioner, ja till och med när motiven är grumliga.   

Om vi ska förkunna något idag är det inte rikedom åt alla, det klarar inte vår planet. Det vi ska förkunna är att Jesus är Herre, samma bekännelse som de första kristna hade. Jesus är inte längre mannen från Nasaret, utan Jesus Kristus, Guds Messias, den närvarande Guden. Jesus är Ordet från begynnelsen, Ordet genom vilken världen skapades. Jesus är försonaren, återlösaren, den som befriar världen och mänskligheten från ondska, synd och död. Jesus är Framtiden och Hoppet personifierat. Det är vår gemensamma tro, det förkunnar vi, utifrån detta tar vi vårt avstamp varje morgon vi öppnar våra ögon och kliver ur sängen.

Jesus har inte lovat sina efterföljare framgång och bekvämlighet, hälsa och välgång i större mått än andra. Snarare tvärtom. Läs i Psaltaren hur den bedjande förundrar sig över hur det går de orättfärdiga väl, medan de rättfärdiga plågas. Se hur de första kristna levde enkelt, tog avstånd från lyxen och istället hjälpte varandra, diakonia, koinonia. Se hur troende som tagit kallelsen på allvar valt att leva enkelt. Se ut över världen hur många kristna trakasseras och förföljs och drivs på flykt. Hur ska vi förhålla oss till allt detta?

Till allt detta ska vi förhålla oss med trons ögon. Vi ska se det många andra inte andra ser, tro det andra inte tror, och lita på Gud som lovat oss en sak, att alltid gå med oss, att alltid finnas hos oss. Men vi ska också träna på att läsa Bibeln och lyssna på Guds ord ur de fattigas, de utsattas perspektiv. Deras Bibel ser så annorlunda ut än vår, vi så lever gott och fredligt och har tiden och lyxen att undra om Gud välkomnar också sådana som inte är eller beter sig som vi är eller skulle önska.

När afroamerikanerna såg sina vänner och familjemedlemmar trakasserar, hatas, mördas och lynchas såg de Jesus framför sig, Jesus lidande på sitt kors, Jesus hängande från ett träd eller en lyktstolpe i en stad i den amerikanska södern. Vetskapen om att Guds sons lidit på samma sätt, utgör en av grundpelarna för de svarta kyrkorna. Tron på Guds närvaro i allt är befriande. Det kan ingen ta ifrån oss.

Trons ögon ser, trons öron hör.

Jag är med er alla dagar säger Jesus till sina lärjungar. Herren är min herde, min hjälp, min tröst, mitt skydd, min klippa, förkunnar profeterna. Var inte rädda, uppmanar oss Bibeln på många ställen.

Rädslan och osäkerheten ska inte definiera Jesu följare, utan tryggheten i Gud. Visst är vi både rädda och osäkra allt som oftast, men vår identitet, vår trygghet finns hos Gud.

För Gud är en närvarande Gud. Det om något visar Gud genom att sända sin Son, Jesus Kristus för att frälsa världen. När ingenting hjälper, när det gör för ont, när allt hopp verkar ute, hur det än känns, är det en sak som består: Gud går med dig, lyssnar på dig, finns hos dig, räddar dig, upprättar dig, helar dig.

Och när Gud helar Guds namn ärat och vi stärks i vår tro. Jesus förkunnar inte bara syn för de blinda, utan helande för hela människan. Vår hälsa är en gåva, en gåva vi får dela med varandra.

Hälsa är mer än att febern ger vika, hur viktigt det än är. Hälsa enligt den uppståndne Kristus är något personligt, något allmänt, något globalt, något tidlöst. Jesus vår helare vill hela hela mänskligheten, hela skapelsen. Den uppståndne och överallt och hos alla närvarande Kristus vill ge oss en återupprättad relation till Gud, fungerande relationer till varandra och till hela skapelsen.

Det är vår gemensamma tro. Och utifrån denna tro får vi leva och bekänna tillsammans.

Predikan 15.8.2021
Jani Edström

Dagens tema är självprövning. Det ger oss anledning att blicka inåt, analysera vårt liv och våra motiv. Vad är det som driver oss? Varför handlar vi som vi gör? Hur behandlar vi varandra? Tar vi ansvar för vårt liv, vår tid, våra möjligheter? Söker vi Guds vilja i vårt liv?

Självprövning förstår jag som en sorts utvärdering av livet. Vi vet väl ungefär hur det står till med oss, men vi också vara beredda på överraskningar. Både trevliga och obehagliga. Det kan ju hända att vi upptäcker sånt som vi ogärna visar upp för andra, kanske inte ens vill erkänna för oss själva.

Därför är det viktigt att slå fast en sak: När vi prövar oss själva, gör vår livsinventering, tillsammans med Jesus, då behöver vi inte vara rädda. När vi låter den heliga Andens ljus lysa upp själens skrymslen och vrår, då är det en befrielse. Då är det som en storstädning, allt doftar rent, fönstren är tvättade, och den ingrodda smutsen är borta.

Dagens texter handlar mycket om synd. Självprövning handlar om att se vår synd, erkänna vår synd och bli befriade från vår synd. Det nämligen inte synden som ska definiera oss, utan den befriande nåden. 

Jesus är litet som en lyssnande, förstående terapeut som bara vill vårt bästa, men för att vårt bästa ska kunna bli till, behöver vi inse saker om oss själva. Jesus uppmanar oss att älska Gud, vår nästa och oss själva. När vi brister i något av detta syndar vi. Men eftersom synd är till för att erkännas och förlåtas får synden inte makt över oss. I stället får vi låta nåden få makt över oss. Nåden och sanningen om oss själva gör oss lättade, befriade, glada och beredda att finnas till för andra.

Självprövning är inte lätt. Men desto viktigare.

Den senaste tiden har vi fått höra och läsa om många exempel på detta. Från sportvärlden hör vi om tennisspelaren Naomi Osaka som berättade om sitt psykiska illamående och den stress hon upplever av att hela tiden stå i rampljuset. Nu vill hon prioritera sig själv och sitt eget mående. Hon har insett att hon, människan Naomi, är viktigare än tennisspelaren Osaka.

Den amerikanska stjärngymnasten Simone Biles drog sig ur tävlingarna mitt under OS och berättade om hur hon, en ung afroamerikansk kvinna, inte stod ut med pressen att rädda USA:s ära med ännu några guldmedaljer. Hon berättade att hon mitt under hoppen upplevde så kallade ”twisties”. Hon kunde plötsligt inte hålla reda på vad som var upp och ner under en volt, vilket kan vara livsfarligt för en gymnast.

Kroppen minns. För fyra år sedan avslöjade Biles att gymnastförbundets läkare utsatt henne för sexuella övergrepp. Det blev en rättsprocess där många kvinnliga gymnaster berättade liknande och läkare dömdes till 300 års fängelse för övergrepp på många unga kvinnliga gymnaster. Tidigare hade Biles levt i förnekelse över detta, men när hon insåg vad det var fråga om kunde hon börja vägen mot helande och upprättelse.  

I dagens HBL berättar åbohjälten Hassan Zubier om sitt liv. Det var Zubier som räddade liv under knivattacken i augusti 2017, också kallat Finlands första – och hittills enda – terrordåd. Själv ådrog sig Zubier livslånga skador i attacken. Men hjälteglorian hamnade rejält på sned när det visade sig att han ljugit om sina inkomster och dessutom påstått sig var FN-soldat i olika krisområden. I en ny dokumentär berättar Zubier sanningen om sitt. Det visar sig att Zubier ända sedan han lärde sig prata ljugit om sig själv, hittat på en bättre berättelse om sig själv, en person som han hellre skulle vara. Det här beteendet satt djupt och grundmurat i honom, och hängde ihop med att han blivit sviken av varenda vuxen som haft i uppgift att skydda honom, inklusive det svenska barnskyddssystemet. Idag är Hassan Zubier lättad över att äntligen få berätta sanningen om sig själv, så långt det nu är möjligt.

För kan vi överhuvudtaget veta sanningen om oss själva? Eller är det kanske bara Gud som vet vilka vi egentligen är? Hur kan vi hjälpa varandra att se sanningen om oss själva. Är det överhuvudtaget möjligt utan att vi börja hata eller tycka illa om varandra. Ändå dras vi alla med ungefär samma synder, så det borde inte vara någon nyhet att andra är lika ofullkomliga.

När vi ser på dessa berättelser ur perspektivet synd, märker vi att alla dessa människor har utsatts för synd. De har fått utstå orealistiska förväntningar eller blivit svikna av människor som haft deras liv i sin hand. Då har de reagerat på olika sätt. Kroppen har reagerat, psyket har reagerat. De har levt i förnekelse eller skapat alternativa sanningar om sig själva när sanningen blivit outhärdlig. 

Under årets Kristendomsskola talade vi om att synd är brist på ansvar. Synd är när vi inte tar det ansvar som hör till oss. Men hur ska vi kunna det om ingen ställer oss till svars. Och ibland kan det ta lång tid innan det går upp för oss vilket ansvar vi har för det som händer oss, och det som händer andra, och det som händer runtomkring oss.

I somras talade jag med två av mina katolska vänner. De talade om bikten. Att regelbundet samtala med en präst och få erkänna sina synder och sina brister. Om befrielsen att höra någon uttala förlåtelsens ord. Om känslan av lätthet att inte längre vara bunden och definierad av sin synd, sin skam och sina misslyckanden. Om upplevelsen av att vara omsluten av Guds nåd varje dag.

Tomas Tranströmmer diktar om att det finns en som kan se allt utan att hata. Peter Gabriel sjunger i låten Mercy Street om prästen, själens doktor, som kan hantera allt som klienten berättar. Gud, prästen, terapeuten finns till för att hantera sanningen om oss själva. Samtidigt finns vi alla till för varandra, och när vi delar tro och liv i ljuset av Guds oändliga nåd, behöver vi inte bli chockerade över vad vi hittar när vi gör vår livsinventering, vår självprövning.

Jesus talar om fariseerna som lägger bördor på människor, bördor som ingen klarar av att bära. Fariseerna var inte onda människor. De var högt utbildade religiösa ledare som ville göra det möjligt för vanliga människor att efterleva Moses lag och undervisning. Men det blev litet för mycket ”mikromanagement” kring detta, så istället för att jobba med kompass och riktning, försökte de rita en detaljerad karta för alla och överallt. Därför möter vi Jesus i diskussion med fariseerna om vad som är tillåtet att göra på sabbaten, den dag då skapelsen skulle vila. Är det tillåtet att göra gott, är det tillåtet att rädda liv. Är människan till för sabbaten, eller är vilodagen till för människan.

När vi som enskilda, kyrka och församling möter människor får vi vara Jesu sändebud och fokusera på att lyfta av bördor, göra livet lättare, visa på Guds nåd och omsorg. I mötet med Guds kärlek är det också lättare att ta ansvar för det som tillkommer oss. Ansvar för oss själva, varandra, vår relation till Gud och skapelsen.

Eller som vår församlings viceordförande Petter West profetiskt konstaterade på sin Facebooksida efter att den senaste nyheten nått oss om allvaret kring klimatuppvärmningen.  

Dagens klimatrapport är dyster läsning. Men den innehåller fortfarande hopp: om vi väldigt snabbt lyckas minska på våra utsläpp finns det ännu chans att begränsa temperaturökningen till en acceptabel nivå. Det behövs politiska beslut, men de kommer att dröja och vi har inte tid att vänta på dem. Du och jag måste ändra vårt beteende ASAP. Och då menar jag verkligen ÄNDRA vårt beteende. Det hjälper inte ett piss att köpa tandborstar av bambu eller sälja en t-skjorta på loppis. Det är fullständigt orealistiskt att alla skulle kunna byta till utsläppsfria bilar på en gång. Det är inte heller till minsta nytta att skylla på att ”det är kineserna som släpper ut mest”.

Köp istället mindre skit från Kina. Det är vår konsumtion som driver på utsläppen där. Satsa på saker som håller och som du verkligen behöver. Nästa gång du ska köpa en ny mobil, ta reda på vilken modell som faktiskt är hållbar, istället för att slaviskt alltid köpa nyaste modellen av samma märke.

Hoppa av snabbmodespiralen. Köp kläder som du vet att du kommer att använda länge.

Kör mindre bil. ”Det går ju där i Helsingfors men här på landet måste man ha bil!” Jag har själv växt upp på landet, så jag vet att man är mer eller mindre beroende av bil där. Men behöver du verkligen använda den för varje resa?

Testa nåt vegetariskt recept. Du behöver inte sluta äta kött, men det finns också otroligt goda linsgrytor, böncurryn, quornsåser och insjöfisk! Kanske du hittar en ny favoriträtt?

Det här var några förslag från mig som på riktigt skulle ha betydelse för vår planet. Och vet du vad, det gemensamma med dem alla är att de också kommer med andra fördelar för DIG: du sparar pengar, får mer vardagsmotion och förbättrar din hälsa. Så även fast du tror att klimatförändringen är humbug så har du faktiskt inte det minsta att förlora utan bara att vinna.

Hur vi lever och tar ansvar är inte bara en ekonomisk eller miljöfråga, det är i högsta grad en andlig fråga, eftersom det handlar om relationen till Skaparen, till vår Medmänniska och till Skapelsen. Det är också här vi behöver använda ord som synd, skuld, självprövning, men också ord som nåd, skapelsetro, framtid och hopp. För det är i hoppet om Guds återlösning av skapelsen som vi lever, rör oss och är till. Amen.