Ge mig bara mitt beskärda bröd,
gör mig varken så mätt att jag förnekar dig
och säger: ”Vem är Herren?”
eller så utblottad att jag stjäl
och kränker min Guds namn.
(Ords.30:8-9)
Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda.
(1Tim.6:6-)
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?
(Matt.16:24-)
*****
Temat för den här söndagen är Förgängliga och oförgängliga skatter. Men eftersom knappt någon längre vet vad de här orden betyder, eller kanske aldrig ens hört dem, tänkte jag vi skulle fundera kring ett närbesläktat tema Vad är tillräckligt? Det är nämligen också ett återkommande tema i Bibeln och betonas i dagens texter.
Förgängliga och oförgängliga skatter handlar om vad som är nödvändigt och vad vi kan välja bort, vad som har ett tillfälligt värde och vad som har bestående värden. Vad är tillräckligt tar upp tematiken ur ett litet annat perspektiv. Vad behöver vi för att leva, när har vi fått nog, när har vi överflöd, när lever vi över våra tillgångar, när lever vi på bekostnad av andra, när blir en okontrollerad livsstil ett hot mot miljön och jordens framtid?
Ordspråksbokens författare ser faror här, att ha vi sätter så stor vikt vid den materiella tryggheten att vi glömmer Gud, eller att vi har det så svårt att vi skyller motgångarna på Gud eller struntar i Gud. Ordspråksbokens önskan om livets minimum ”Ge mig bara mitt beskärda bröd” ekar i Herrens bön, ”Ge oss idag det bröd vi behöver”.
Orättvist då att fattiga människor inte har råd att köpa det bröd de behöver, dvs ordentlig mat. Att mat produceras billigt och ohälsosamt för att generera vinst, på de fattigas bekostnad, med övervikt och andra hälsoproblem som följd. När hamburgare och coladrycker introduceras i kulturer där man traditionellt ätit helt annan typ av mat kan det leda till nationella hälsokatastrofer. Det bröd vi behöver handlar idag inte bara om att bli mätt, utan att få det bröd vi behöver, en allsidig kost, så att vi mår bra på längre sikt. Det här har våra bröder och systrar i Adventkyrkan betonat i årtionden. Dessutom har Adventkyrkans rekommendationer om veganism och vegetarianism blivit allt aktuellare i ljuset av hur mycket vatten och energi det går åt att producera 1 kg kött i förhållande till 1 kg baljväxter. Se senaste MST och intervjun med djurrättsaktivisten Martin Smedjeback.
Paulus, som anses vara en auktoritet på många områden, säger: Har vi mat och kläder så skall vi vara nöjda. Det låter som en rekommendation, ja som ett påbud. Som en blåvit trafikskylt, men med en underton av ett förbud nånstans; att ’som Jesu följare har vi ingen rätt att göra anspråk på mer än så’ eller ’Om vi inte låter oss nöja med mat och kläder behöver vi kolla igenom våra prioriteringar på nytt’. Ganska klara och tydliga rekommendationer från Paulus, eller hur? Så hur många av Paulus beundrare följer hans rekommendationer idag? Hur många av oss tar dem på allvar? Hur många följer dem bokstavligt?
Tar vi Paulus bokstavligt, behöver vi varken stabil inkomst eller tak över huvudet, endast mat och kläder. Kan det vara det Paulus menade, knappast. Det gäller alltså också att tänka själva när vi läser Bibeln, och framför allt att tänka tillsammans. Alltså kan vi inte ta Paulus helt på orden här heller rent bokstavlig, men vi kan lyssna in andemeningen, vi kan se hur Paulus levde sitt liv i övrigt, vilka dygder han uppmanade till, vilka människor han rekommenderade. Som kvinnan Lydia som inte var fattig, en rik affärskvinna i tygbranschen i staden Tyatira, men som ägnade sitt liv till att hjälpa de fattiga. Själv hade Paulus lärt sig att anpassa sig till ett enkelt och självutgivande liv.
Temat Vad är tillräckligt är den del av den dagliga politiska diskussionen, särskilt nu inför kommunalvalet. Alla kandidater har något som de vill jobba för, något som de upplever inte ännu är tillräckligt, som ännu inte uppfyllts. Det kan handla om socialskydd, rätten till dagvård, utbildningsfrågor eller miljöfrågor. Eller varför inte beskattningsfrågor. Ska vi höja kommunalskatten för att bättre kunna garantera att alla har tillräckligt? Ska vi höja skatterna för dem som har mer än tillräckligt?
Globalt sett har vi samma diskussion på gång. Alldeles nyligen föreslog G7 länderna att multinationella företag som t.ex. Google, Apple, Amazon, Facebook och andra ska betala minst 15 procents skatt i länder där de får inkomst, inte i länder där de är baserade. I Storbritannien uppmanas de rikaste familjerna i landet att bidra med en miljard pund till att motarbeta Covid-19. Ur Bibelns perspektiv är det här profetiska handlingar som vittnar om att Gud verkar också där vi kanske minst väntar det, där människors förstånd får lysas upp av den heliga Anden så att Guds rättfärdighet, rättvisa och ansvaret för nästan kan bli konkret. Låt oss be att dessa och liknande åtgärder kan bli verklighet på längre sikt.
Jesus är inne på samma tema, men för temat litet längre och djupare. Tänk om människans arbete för att skaffa sig mer än tillräckligt, inte bara kan skada människor och miljö, tänk om det gör att hon förlorar sin själ, sig själv. Tänk om människans strävan att skaffa sig förgängliga saker gör att hon förlorar siktet på det oförgängliga, sådant som har ett bestående värde.
Vad är då bestående, vad är det oförgängliga? Vad är sådant som räknas i Guds ögon? Sådant som är evigt, heligt, rent, sant?
****
I förrgår demonstrerade kulturarbetarna i Helsingfors. Flera tusen scenkonstnärer och andra kulturarbetare ställde sig nedanför riksdagshuset och området mellan musikhuset och Sanomahuset. De stod tysta beaktande säkerhetsavståndet. Budskapet var tydligt. Vi jobbar för värden som är osynliga men bestående, vi vill att statsmakten prioriterar inte bara det förgängliga men också det oförgängliga, vi vill ge människan det som människan behöver av sin beskärda andliga föda. Kyrkorna och samfunden skulle också ha kunnat genomföra en liknande manifestation (eller deltagit i den här). Också kyrkorna har ju tvingats stänga medan pubar och restauranger kunnat vara öppna. Här är kyrkorna och kulturarbetarna i en liknande situation. Kan vi stöda och hjälpa varandra? Vi jobbar ju alla för ofärgängliga, osynliga, bestående värden.
Vad är det som består?
Jag är övertygad om att de flesta människor innerst inne vet vad det handlar om. Det är ju inte så att kristen tro handlar om något annat än livet. Tro och liv hör ihop. Livet här och nu, det vi kan veta något om och påverka. Men också livet bortom livet, det vi inte kan veta något om, annat än att det är mer än vi kan tänka och känna, ”vad inget öga sett, vad inget öga hört.”
För den fattiga halvan av jordens befolkning, de som äger lika mycket som en handfull av världens rikaste personer, är det mycket lättare att ta till sig Paulus ord om att mat och kläder är tillräckligt. För de bruna människorna på vår jord, för ursprungsfolken som lever i harmoni med naturen, är Paulus ord självklara. Har vi åtminstone mat och kläder så kan vi bygga oss en framtid! Varför skulle vi exploatera naturen för sådant som vi inte behöver. ”Vi använder oss av naturen utan att det syns”, berättar unga samer i ett webbinarium nyligen (finns på Youtube). Men när turister och politiker från södra Finland kommer ser de bara öde, outnyttjade områden, för här finns inga motorvägar, hus eller företagsbyggnader. Det som de inte ser är urgamla betesmarker, områden vi har befolkat och utnyttjat för vår överlevnad i hundratals år, men utan att förstöra, utan att göra ingrepp på. Allt finns kvar till synes orört, i balans.
Gud varnar för att rubba balansen i tillvaron. Redan genom Bibelns profeter varnar Gud för miljöförstöring, exploatering av skapelsen och de fattiga, för rasism, främlingshat, för fortsatt slaveri. Därför inför Gud jubelåret vart femtionde år, ett år så allt ska ställas till rätta, skulder ska avskrivas, slavar ska få sin frihet, orättvisor ska sonas.
Vi vet inte om jubelåret någonsin firades full ut i Israel, men en sak vet vi. Att Guds intention är att leva livet i balans. Att låta skapelsen återhämta sig, att ge befrielse från all slags fångenskap, det är Gud rekommendation till mänskligheten, ett påbud minst lika tydligt och minst lika viktigt som Paulus uppmaning och att mat och kläder är tillräckligt. Denna Guds intention går igen hos Jesus från Nasaret, också kallad Guds Son, eftersom han kommer för att uppfylla Guds intentioner genom sitt eget liv.
Gud visar sin kärlek till mänskligheten genom att sända sin Son Jesus Kristus till oss. Han levde som en av oss, han dog som en av oss, men ändå inte. Med sig i sin död tog han hela världens skuld. Skulden att inte leva upp till Guds intention med skapelsen, att vi brutit det avtal Gud gjorde med mänskligheten. Vi har syndat. Vi har missat målet, men genom Kristus får vi ta ut riktningen på nytt. Kan vi inte leva ut Kristi kärlek kan vi åtminstone försöka skapa en så rättvis värld som möjligt. Kanske är det så att Guds kärlek stavas rättvisa, så länge vi lever här, som teologen Reinhold Niebuhr antyder.
Niebuhr företräder det som brukar kallas ”kristen realism” och har haft stor inflytande på många politiker, bland andra president Barack Obama. Niebuhr konstaterar:
Inget som är gott och bestående kan uppnås under vår livstid, därför måste vi räddas genom hoppet. Inget som är sant eller vackert är helt förståeligt i vår egen historiska kontext, därför måste vi räddas genom tron. Ingenting vi gör, hur sant eller rent det är, kan vi göra ensamma. Därför måste vi räddas genom kärleken. Ingenting vi gör är lika sant och rent ur vänners eller fienders perspektiv som det är ur vårt. Därför måste vi räddas genom förlåtelsen.
Niebuhr förlägger gudsriket in i framtiden. Kanske var det också därför som han kritiserats för att inte uppfatta afromerikanernas, de före detta slavarnas och deras efterkommandes krav på frihet nu, inte sen. Frihet att själva bestämma över sina liv, inte hela tiden vara rädda för diskriminering eller våld.
Jesus säger Jesus att Guds rike är mer än mat och dryck, han säger också att Guds rike redan är här. Guds rike är frihet. Frihet från allt som hindrar oss att bli delaktiga av Guds rikes vision. Gud vill hjälpa oss att se vad som är nödvändigt, vad som är omistligt.
Efter Jesu Kristi uppståndelse bryter Guds rike in med frihet för allt skapat. Gudsriket är närvarande hos var och en som låter kärlek, sanning och rättvisa vara ledstjärnor. Det bryter in när godheten och rättfärdighet segrar och får övertaget. Det bryter in när människor befrias från förtryck och fångenskap. Både fysiskt och andligt. I Guds rike råder frihet. Friheten att vara till, friheten att älska, friheten att tjäna, friheten att växa i gemenskapen med Gud och varandra. Friheten är det vackraste som finns.
Vad är det då som kommer att bestå, jo det som är gott, det som är sant, det som är rent. Tron, hoppet, kärleken och förlåtelsen. Guds rike är både här och nu att en gång uppenbaras i sin fullhet, där varken tid eller rum existerar som vi känner dem idag. Så låt oss nöja oss med det som är nödvändigt och arbeta för det som är bestående. Amen.
Jani Edström, 6.6.2021