Mera fruktbart än att diskutera hur mycket vi kan veta om den historiske Jesus är då att samtala om de värderingar som Jesus enligt evangelierna förkunnade och vilken relevans de har för ett gott liv och ett fungerande samhälle.
Att försöka övertyga någon i frågor som har att göra med tro hör till den kristna trons dna. Det är också en rätt som vårt samhälle gett både religioner och ideologier genom lagstadgad religions- och åsiktsfrihet. Till religionsfriheten hör bland annat rätten att be, hålla andakt, samlas till gudstjänst, berätta om sin tro (mission, evangelisation) och att intellektuellt motivera eller försvara tron (apologetik). Bön och gudstjänst har sin givna plats, medan evangelisation och apologetik också förekommer i det offentliga rummet.
En offentlig diskussion fungerar annorlunda än ett personligt samtal. En tidnings insändarspalt kan vara ett fungerande forum för utbyte av åsikter kring tro och åskådningar, men det förutsätter att inläggen inbjuder till dialog och samtal i stället för färdigt formulerade påståenden. I den pågående debatten om Jesus har HBL:s ledarskribent och en del debattörer positionerat sig så tydligt redan från början att dialogen riskerar utebli.
Mera fruktbart än att diskutera hur mycket vi kan veta om den historiske Jesus är då att samtala om de värderingar som Jesus enligt evangelierna förkunnade och vilken relevans de har för ett gott liv och ett fungerande samhälle. Den gyllene regeln om att behandla andra som vi själva vill bli behandlade är fortfarande en god utgångspunkt för samtal om samhällsfrågor och om hur vi förhåller oss till varandra i det dagliga livet. Denna regel finns formulerad i de flesta religioner och fungerar därför som en universell inbjudan till oss att verka för våra medmänniskors bästa oberoende om vi tror på Jesus som revolutionär eller som Guds son, eller bådadera.
Jani Edström, Esbo (HBL. 5.7.2020)