Vasabladet 9.6.2020
När president Donald Trump eskorterad av tiotals poliser för en dryg vecka sedan begav sig ut från Vita huset och tågade fram till St Johns Church poserande med en svart bibel var det en viktig symbolhandling. Att det skedde mitt under de intensiva protesterna mot det brutala polisvåldet på afroamerikanska män var kanske mer en tillfällighet än en långt i förväg planerad handling. Det visar i alla fall hur skicklig presidenten är att också utan ord tala till sina anhängare.
Fotosessionen utanför St John’s Church är ännu ett exempel på presidentens brist på respekt för det som många håller heligt. ”De förvandlade en helig plats till en krigsskådeplats”, sade kyrkoherden i grannförsamlingen, pastor Gini Gerbasi. Många troende har dock uttryckt sitt stöd för presidentens tilltag, medan lika många tagit kraftigt avstånd. Det visar klart hur delade USA:s kristna är inför den sittande presidenten.
Nu skulle det här bara vara ännu en dramatisk utrikespolitisk nyhet om det inte vore så att det som sker i USA just nu har återverkningar på resten av världen, inte minst bland troende kristna. President Trump verkar nämligen ha ett starkt stöd bland många frikyrkliga och väckelsekristna också i vårt land.
Under min uppväxt deltog jag i många sommarläger. På väggen framme i lägergården fanns bilden av en jordglob med texten Jesus Kristus – världens hopp. Tanken att en människa eller politisk ideologi skulle kunna rädda världen fanns inte.
Under studietiden i USA på 1980-talet såg jag emellertid hur en kristet färgad politisk rörelse började växa fram, Moral Majority, ledd av pastor Jerry Falwell. Det som då ännu verkade vara en marginell rörelse har idag förgrenat sig och blivit en del av det kyrkligt-politiska etablissemanget.
Mycket har skrivits om politiseringen av den evangelikala rörelsen i USA. En färsk bok, The Power Worshippers, lyfter fram hur kristna ledare tidigt valde att politisera sitt budskap. För att kunna samla hela det evangelikala fältet valde man abortfrågan som den minsta gemensamma nämnaren. Helt riktigt räknade man ut att de flesta troende skulle kunna enas kring omsorgen om det ofödda barnet.
Så har man fortsatt lyfta in andra frågor på den politiska agendan maskerade som kristna värderingar eller family values. När den kristna tron på detta sätt kokas ned till några få stridsfrågor, blir tron närmast ett hån mot den rörelse som Jesus från Nasaret startade.
President Trump har medverkat till att nationalism, främlingsfientlighet och islamofobi fått allt större utrymme bland evangelikala kristna. Jag känner därför alltför väl igen mig i en av mina Facebookvänners kommentar nyligen där han säger sig vara beklämd, sorgsen och litet skamsen över att den kristendomstradition utanför Norden som starkast har influerat hans egen uppväxt, människosyn och moral, verkar ha urartat till ett närmast antidemokratiskt verktyg.
Som baptistpastor och ekumeniskt aktiv har jag sett mig som en del av en progressiv evangelikal kristenhet där Jesu budskap om frälsning, fred, försoning och rättvisa varit vägvisande. Jag har formats av kristen mission och samhällsengagemang och arbetat med frikyrkligt utvecklingssamarbete som främjat människors rätt till ett värdigt liv. De värderingar som Trump och hans stödtrupper uttrycker rimmar därför illa med de värderingar jag själv håller högt och lärt känna som kristna.
Åsikterna kring president Trump och det han säger sig stå för håller på att leda till polarisering också hos oss. Det här är beklagligt, inte minst i ljuset av kyrkan som trosgemenskap och inte en åsiktsgemenskap. Utvecklingen kan på sikt äventyra både inomkyrkligt och mellankyrkligt samarbete i vårt eget land.
Vi behöver dock inte svälja främlingsfientlighet och polarisering i religionens namn. Istället kan vi tillsammans reflektera över vilket uppdrag Jesus Kristus, Guds son och världens hopp, kallar sina efterföljare till idag.
Jani Edström
Pastor, Finlands svenska baptistsamfund