Joh. 15:1-10 Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Dagens predikan har jag kallat ”Ett plus ett plus ett är lika med ETT eller Kan kristna inte räkna?
Det handlar naturligtvis om något av det viktigaste i vår tro: Tron på en Gud, uppenbarad i tre personer. Vi kallar Gud för Fader, Son, Ande eller sett till de tre personernas verk eller uppgift: Skaparen, Försonaren och Livgivaren.
Läran om treenigheten finns inte explicit i Bibeln. Däremot finns det många antydningar till att Fadern, Sonen och Anden hör ihop. Jesus säger ju: Jag och fadern är ett, vilket kyrkan tolkar som att han identifierar sig själv med Gud.
Jesus säger också till sina lärjungar: Jag ska sända er Hjälparen den heliga Anden som ska påminna er om allt vad jag har sagt er. Så redan Jesus knyter personerna i Gud till sig. Fadern, Sonen och Anden hör ihop.
Redan i Gamla testamentet finns antydan till Gud som tre personer. Vi känner kanske till berättelsen om Abraham och Sara som fick gäster. Tre män kommer på besök. Abraham och Sara som är barnlösa, berättar om sin sorg över att inte få barn, inte ha någon arvinge. Men de tre gästerna lovar att Sara ska ha en son när de kommer på besök nästa gång. Sara kan inte låta bli att le, kanske litet ironiskt: Jo, just så, som om de skulle veta, hur vi har försökt att få barn. Det här besöket finns avbildat på den ryske konstnären Andrej Rubleevs klassiska ikon.
Treenighetsläran är inte matematik, utan symbolik, den är inte naturvetenskap, utan teologi. Den är inte något vi kan förstå full ut, därför blir den konst. Och därför är Gud, den treenige, ett mysterium som vi aldrig kan utforska eller förstå helt och fullt. Det är något vi som kristna, liksom Job, måste lära oss.
Vi kan aldrig förstå, men vi kan få möta Gud.
Treenighetsläran är den kristna kyrkans tal om Gud, en Gud som vi inte kan fatta, men som vi kan se spåren av och som vi kan ha en relation till.
Vi kan försöka förklara Gud, tre i en, på olika sätt.
Ta solen till exempel, som ger energi, värme och ljus. Tre egenskaper, samma sol. En sol, tre egenskaper. Eller ta ett träd. Vi har stammen, rotsystemet och grenverket. Eller H20 som uppträder som vatten, is och ånga.
Eller varför inte ett exempel ur musiken. Treklangen. Vi hör en grundton, en ters och en kvint. Tre toner, ett ackord. Triangeln är också en gammal symbol för en treenig Gud. Tre hörn, med lika långa sidor.
Vi tror alltså på en Gud, som uppenbarat sig som Fader, Son och Ande. I Johannes evangelium beskrivs Sonen som Ordet, det som var till före allt skapades, Ordet som deltog i skapelsen. Och i Bibelns första bok möter vi Gudsvinden, den livgivande Anden, som svävar över vattnet och som blåser liv i skapelsen. Och som gör människan till en levande varelse.
Det bästa med Gud är Gud låter sig bli känd för människorna. Egentligen handlar Bibeln om just detta, att det går att lära känna Gud, ha en relation till Gud. Gud själv är relationell. Relationen mellan Fadern, Sonen och Anden är den mest intima, harmoniska relation kyrkan känner till. Gud är en, tre i en. Fullkomlig gemenskap.
Är det då inte både naturligt och logiskt att Gud vill ha gemenskap med sin skapelse, med sin mänsklighet, med sin kyrka. Vi bekänner oss till en Gud som är kärleksfull, som är själva definitionen på kärlek. Som likt en försmådd älskare längtar till sin brud. Att älska och bli älskad är något vi finner redan hos Gud.
Mot den bakgrunden läser vi dagens evangelietext om att förbli i, att uppgå i, att ha gemenskap med, att vara beroende av Gud genom Jesus Kristus.
Ute blommar äppelträden. Om allt går väl, som det är tänkt, kommer rötterna att uppta näring ur jorden, i växternas blad sker fotosyntesen, humlor och bin pollinerar blommorna och på hösten blir det äpplen, frukt. Att bära frukt är meningen med livet, också det kristna livet. Men för att det ska bli frukt ska allt samverka.
Gud som treenig är samverkan i tanke, vilja och syfte. Gud är alltså inte statisk, Gud är handling. Gud skapar, Gud helar och Gud upprätthåller livet.
Som Guds avbilder och medskapare är vi också kallade till att skapa utifrån det som finns. Att hela och upprätta med grund i Guds kärlek. Att arbeta för att livet och allt det goda kan fortsätta, att ära och prisa Gud.
Hur talar vi om Gud idag?
Tron på Gud som skapare gör att det alltid finns beröringspunkter, spår av Gud, när vi ser omkring oss. Inget är för stort eller för litet, att det inte är skapat och känt av Gud.
Tron på Gud som Sonen, människan, gör att vi kan förstå att Gud förstår hur det är att vara människa. Att födas, leva och dö. Att glädjas, hoppas, sörja, tro. Tron på Sonen, som den uppståndne Kristus, hjälper oss att se hur Gud både identifierar sig med Skapelsen och står utanför den. Den uppståndne Kristus gör att vi kan se livet och tillvaron flerdimensionellt, inte bara som ett här och ett nu, utan som historia, nutid och framtid samtidigt. I den uppståndne knyts allt samman. Livet segrar över döden, rättfärdigheten segrar över ondskan, förlåtelsen segrar över synden, kärleken segrar över skammen.
Tron på Gud som Anden gör att Gud finns överallt. Gud är lika nära som luften vi andas. Gud är som luften, livet, livsbetingelsen.
Ändå är det inte alltid lätt att tala om Gud. Gud som Fader kan kännas omöjligt för den vars pappa varit våldsam eller frånvarande. Men Gud är inte ett kön. Smaka på ord som: Gud, modern, dottern och anden. Om du inte kan uppleva Gud som en far, kan du uppleva Gud som en mor. Eller om det känns konstigt, ta det som ett test på hur mycket du förknippar Gud vid det manligt kön.
Gud står över kön, ras, etnicitet, språk och kultur. Gud är inte vit, inte finländare eller amerikan. Guds modersmål är varken hebreiska, engelska eller esperanto. Gud hör inte mera hemma i vår kultur än i Asien, Afrika eller Sydamerika.
Hur möter vi Gud idag?
Idag får vi möta Gud genom förundran, i mysteriet, tre i en, en i tre.
Vi får möta Gud i bönen, i gemenskapen. I tillit och förtröstan på att kärleken är det som bär.
I Gud finner vi kärleken, den outgrundliga, oändliga, den som ser och hör allt utan hat och bitterhet.
En Gud som bryr sig så mycket om människorna att han ger sig själv till oss i en kärlek som leder till döden. Men också till seger över mörkrets krafter.
Idag får vi bekänna oss till Gud som gör att livet i naturen bryter ut i alla sin prakt. Idag får vi tro på en Gud som inte låter sig begränsas av fysisk och social distansering.
Idag får vi tro på en Gud som genom Jesus Kristus tar världens lidande och skuld på sig.
Idag hör vi hur Jesus sista andetag på korset blir ett med den nyss mördade afroamerikanske mannen George Floyds sista ord. Och Jesus ropade med hög röst och gav upp andan, I can’t breathe.
Idag får vi tillsammans med livets och rättvisans Gud be och stå upp mot rasism och orättvisor. För en dag kommer vi alla att få andas lättare, när Guds rike uppenbaras i hela sin härlighet.
Därför tror vi, därför hoppas vi, därför ber vi att Guds kärlek ska fylla våra liv, våra kyrkor, vårt samhälle och hela skapelsen. I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Amen.