Vittne nr 1

Predikan 19.4.2020 i Betel. Jani Edström

Uppståndelsens vittnen – bärare av en positiv smitta

Idag ska vi tala om smitta. Smitta är kanske det mest använda ordet i världen just nu under coronakrisen. Många av oss börjar dagen med att kolla smittoläget i världen och i vårt eget land. Var har antalet smittade stigit, var har det sjunkit. Finns det någon ljusning i sikte? Vad säger experterna? Vilka beräkningar är mest tillförlitliga?

Eller så kanske vi funderar på om vi själva är smittade efter senaste butiksbesöket. Eller kanske smittbärare utan att veta om det? Vilka åtgärder kan vi ännu vidta för att hållas friska och inte utsätta andra för vara? Ännu mer fysisk distansering? Eller kanske ansiktsmask? 

Just nu är smitta enbart något negativt. Vi förknippar smitta med ett virus som kan utvecklas till en sjukdom som i en del fall är dödlig. Den kan drabba vem som helst. Det här skapar rädsla och otrygghet.

Därför är det så mycket viktigare att tala om smitta som något positivt. Nu tänker jag inte på virussmittan, utan på andra saker som smittar av sig. Positiva saker, fina saker, roliga saker, bestående saker. Sådant som ger glädje och hopp. Sådant som kan förändra vårt liv.

Den här söndagen och bibeltexterna vi läst handlar om smittospridare i positiv bemärkelse.

Historiskt sett handlar temat för den här söndagen om de människor som döptes under påsken i den tidiga kyrkan. Som nykristna hade de en särskild förpliktelse att leva som nya människor, som Jesu lärjungar och efterföljare. Den här söndagen brukar också kallas de vita klädernas söndag. Det har att göra med att de nydöpta kristna hade firat vad vi kunde kalla en ”vit vecka”. De hade nämligen under påskveckan burit den vita dopdräkt som de hade på sig vid dopet. Nu var tid att byta till vanlig vardagsdräkt.  De nykristnas uppgift blev att från och med nu vittna om den uppståndne Frälsaren och om Guds löfte som uppfyllts genom honom.

Det nydöpta blev smittbärare. Det bar på sig vita kläder, tecknet på att de valt att följa Jesus och bli en del av de troendes gemenskap. De syntes, de märktes. Ingen kunde undgå att se dem. Kanske nyfiket fråga vad den vita dräkten innebar. Kanske såg man ett bekant ansikte och undrade: Hur du också blivit en av dem. Vägens folk. De som följer Kristus, den uppståndne. Och så var samtalet igång. Smittan spred sig till dem som lät sig övertygas.

Men låt oss backa tillbaka litet. Låt oss gå till dagens bibeltexter och till det som hände vid den tomma graven.

Numera har vi lärt oss hur viktigt det är att vid en infektionsepidemi eller -pandemi hitta patient nummer 1. Den person som först bar på smittan och togs in på sjukhus. Då kan man lättare spåra smittan och vidta åtgärder.

Låt alltså försöka hitta person nr 1, den första människan som smittades av uppståndelsens glädjevirus.

Evangelisterna Markus och Lukas berättar om tre kvinnor som begav sig till graven för att ombesörja den traditionella insmörjningen av den döda kroppen. Markus nämner Ma­ria från Mag­da­la och Ma­ria, Ja­kobs mor, och Sa­lo­me. Lukas nämner att Ma­ria från Mag­da­la och Jo­han­na och Ma­ria, Ja­kobs mor och några kvinnor från Galiléen. Evangelisten Johannes nämner endast Maria från Magdala.

Det enda evangelierna tycks överens om är att det var just kvinnor som var först på plats vid den tomma graven. Samma kvinnor stod vid Jesus kors till slutet, medan de manliga lärjungarna gömde sig någon annanstans. De här kvinnorna blir alltså de första vittnena till påskdagens mysterium: den tomma graven.

Det är lite märkligt faktiskt att kvinnorna spelar huvudrollen här. En kvinna hade nämligen låg status som vittne i den romerska världen, man kunde inte lita på att kvinnor talade sanning, eller hade ett gott omdöme. Enligt filosofen Aristoteles var kvinnligt kön till och med ett slags handikapp, kvinnor ansågs vara deformerade män.

Men det här tycks inte bekomma evangelisterna, eller Jesus för den delen, som efter uppståndelsen först visade sig för Maria från Magdala. Maria får till och med möta Jesus själv där hon står och gråter utanför graven. Hon som inte fann Jesus i den tomma graven får möta själv möta den uppståndne. Maria är vittne nr 1. Från Maria kan vi spåra uppståndelseglädjens virus. Sedan började viruset spridas snabbt.   

När det börjar gå upp för Petrus att det som kvinnorna berättat verkar trovärdigt, tar har han en annan lärjunge med sig och springer till graven. De upptäcker att graven är tom. Kvinnorna hde rätt.

Sedan visar sig Jesus för lärjungarna flera gånger. I ett rum där de förskansat sig. För två vandrare på vägen till Emaus. Till och med för lärjungen Tomas, rationalisten i lärjungaskaran, han som inte trodde innan han hade klara belägg för det. Vid ett tillfälle visar sig Jesus till för 500 personer. Det fanns alltså ögonvittnen.  

Dagens bibeltexter handlar om att Jesus uppenbarade sig för de tvivlande lärjungarna och övertygade dem om sin uppståndelse.

Evangelietexten handlar om ett fiskafänge vid Gennesarets strand. Det här är tredje gången som Jesus visar sig för lärjungarna efter uppståndelsen. Han uppmuntrar dem genom att låta dem få en massa fisk i sina nät, för att sedan ge dem ett uppdrag att bli människofiskare.

Den andra berättelsen handlar om när Petrus förklarar hur en lam man botats utanför en av portarna till templet. Det var inte vi, säger han. Det var våra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och så fortsätter han. Gud har nu förhärligat sin tjänare Jesus, den som ni förnekade. Vägvisare till livet dödade ni. Men Gud har låtit honom uppstå från de döda. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade.

Det var hårda ord. Men de satt rätt. Folk kom till tro och innan dagen var slut hade femtusen män smittats av förlåtelsens och uppståndelsens glädjevirus. Budskapet nådde också den religiösa ordningsmakten som inte var lika förtjust i det som apostlarna förkunnade. Men viruset spreds via domstolarna och inte minst genom brödköerna som apostlarnas arrangerade för de fattiga och utsatta. Matutdelningen gjorde att folk blev nyfikna och undrade vad det här var för en grupp som satte tid och energi på att hjälpa de fattiga.

Men det var inte bara goda nyheter. Efter att en av församlingens ledare, Stefanos, blivit stenad och dödad utbröt förföljelse mot de troende i Jerusalem.

Filippos drog till Samarien och förkunnade där. På vägen mötte han en etiopisk hovman som trodde och blev döpt och så spred sig kärleksviruset till Egypten. Saul som förföljde de kristna blev själv omvänd på vägen till Damaskus. Efter det kallades han Paulus och blev apostel och ledare.

Så småningom började apostlarna ordna direkta missionsresor till viktiga städer i romarriket. Paulus predikade i en stor del av de kringliggande länderna och startade även upp ett antal församlingar, bland annat i Grekland. De första kristna församlingarna utanför Judéen eller Palestina bildades dock i Antiokia innan Paulus missionsresor. Det var i Antiokia som Jesu följare först började kallas kristna.

Också andra missionärer reste runt bland de kringliggande länderna och predikade. Småningom grundades fler församlingar både i mindre Asien och i flera andra delar av romarriket.

Sannolikt anlände de första apostlarna till Rom år 62. Paulus besökte Rom år 63 då han satt i husarrest under två års tid i väntan på dom. Innan Paulus åker till Rom får han träffa kung Herodes Agrippa II, romersk prokurator i Caesarea. Efter att Paulus framlagt sin sak konstaterar Agrippa att han inte är långt från att bli kristen. Paulus säger uppmuntrar honom och säger, Jag vet att du tror. Agrippa vill gärna frige Paulus, men eftersom Paulus vädjat till kejsaren bär det av till Rom. 

I Rom växer församlingen så mycket att de kristna börjar uppfattas som ett hot. När Rom brinner skyller kejsar Nero på de kristna som föföljs. Trots detta fortsätter medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Kyrkan tvingas gå under jorden, rent bokstavligt. De firare gudstjänst i hemmen, litet som vi gör nu under coronapandemin. De tillåts inte bygga egna kyrkor och begraver sina döda i katakomber under jorden.  

Ungefär så här ser den kristna smittokedjan ut i korthet under det första århundradet.

Jesu efterföljare bar på något gjorde andra övertygade. Var det glädjen? Var det generositeten? Var det hoppet? Var det kärleken och omsorgen? Hade det att göra med att alla var lika mycket värda? Varken kön, härkomst eller nationalitet verkade längre spela någon roll.

Hur smittar evangeliet idag?

Har du upplevt hur svårt det är att stå emot när någon ler varmt och genuint mot dig? Innen du hinner reagera ler du själv. Om någon bredvid mig gäspar är chansen stor att jag gör detsamma? Eller en snart två-årig liten flicka som härmar allt jag gör när vi leker. Och så härmar jag henne tillbaka.

I vår hjärna finns spegelneuroner, hjärnceller som faktiskt känner av och sedan härmar en annan persons känslor och handlingar. Tack vare dessa spegelneuroner är våra känslor oerhört smittsamma. Och ofta leder dessutom de härmade känslorna till härmade handlingar.

Att härma är det effektivaste sättet att lära sig något. Det visste Jesus och därför valde han att dela livet med tolv lärjungar under tre år. Att bli mer och mer lika Jesus är också ett mål för varje kristen. Det är en livslång strävan där vi får hjälpa varandra och lita på den heliga Andens hjälp och ledning. 

En av kristenhetens klassiska böcker heter Att härma Kristus eller Om Kristi efterföljelse De imitatio Christi, sammanställd av Tomas a Kempis på 1400-talet. När vi imiterar Jesus, gör som han gjorde, får vi andra med oss.

När tre personer möts överför den som visar starkast känslor sitt humör på de andra på ett par minuter. När man videofilmat personer i en grupp har den positiva gruppmedlemmen smittat av sig med sitt humör på övriga. Grupper som smittas med positivitet hade bättre samarbete, färre konflikter och bättre prestationer, både individuellt och för gruppen som helhet.

Det här berättar Gunnel Ryner på sin webbsida. Ryner kallar sig fokusflyttare. Hon vill lägga fokus på det viktiga, det positiva, det bestående, det som kan förändra gruppdynamiken till det bättre. Det handlar om perspektivförskjutning. 

Det räcker med en glad och positiv person i en grupp eller ett fotbollslag för att smitta hela lagets humör. Är man redan två kan inget stoppa den positiva smittan. Ju bättre humör laget är på, desto bättre spelar de, tänk bara på USA:s damlag i fotboll. De var inte bara bäst att spela, de hade också den bästa attityden. Kanske det var därför det var bäst på att spela. Allt här gäller förstås också i familjen och inte minst i församlingen.

Så testa själv att sprida positiv smitta till människor du möter och har kontakt med. Glädje och entusiasm är svårt att stå emot.

Det är fantastiskt att se hur mycket positiv smitta som florerar på internet just nu. Människor återfinner sin kreativitet och uppfinningsrikedom. Många delar med sig av glädje och humor, uppmuntrandet ord eller bilder, bibelspråk, visdomsord och glada kämpatillrop.

Idag vår vi dela hoppet med varandra. Uppståndelsens glädje. Den glädje som övergår allt förstånd men som sätter sig i hela kroppen. Då blir hoppet handling. Då får vi trösta varandra, uppmuntra varandra och hjälpa varandra. Då blir vi fokusflyttare, perspektivförskjutare.

Då kan vi bli bärare av Guds kärlek som får smitta av sig på alla vi möter. Amen.  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.