Dagens texter: Jes. 65:1–3. Ef. 2:12–16. Luk. 13:31–35
Det är intressant hur bibelord får nya dimensioner beroende på de yttre omständigheterna. Ord som ursprungligen riktat sig till Israels folk på avvägar, ord som riktar sig till ett folk som inte frågar efter Gud, samma ord får idag en global dimension när de riktar udden mot hela mänskligheten.
Hur väl passar inte Jesajas ord in på världen idag: ”Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett tredskande folk, som vandrar den orätta vägen och följer sina egna planer, det folk som öppet kränker mig hela tiden”. Orden får en global dimension. Vi inser att vi vandrat den orätta vägen, följt våra egna planer, att vi har kränkt Gud hela tiden. Hur så, hur då?
Vi har dödat tilliten. Vi har utrotat förtroendet. Fiendskapen mellan Gud och ondskan har rotat sig i vårt tänkande, i vårt beteende, i bristen på respekt för varandra och den besinningslösa exploateringen av Guds skapelse.
Lita på mig, tro på mig, följ mina vägar, är Guds ständiga uppmaning till sitt folk genom hela Bibeln. Detsamma gäller oss idag. Lita på mig, tro på mig, följ mina vägar.
Det förtroende som bryts när människan väljer att gå sin egen väg, vill Gud upprätta. Den tillit som går förlorad när vi alltid tror oss veta bäst, vill Gud bygga upp igen. Det uppdrag som vi drar oss undan, vill Gud ge oss en ny chans till att genomföra.
Dagens tema är lidandets söndag. Kyrkan befinner sig i fastans djupaste dal, i dess mörkaste tid. Det är nu det börjar göra ont, det är nu som vi börjar tvivla på om det är värt det, det självpåtagna lidande som fastan innebär. Det är nu som frontlinjerna blir tydliga. Det är nu vi måste välja sida, ljuset eller mörkret, sanningen eller lögnen, det onda eller det goda. Ställer vi oss på Guds sida, följer vi Guds väg, eller fortsätter vi irra omkring i tron att det ordnar sig nog.
Samtidigt som kyrkan befinner sig mitt i den djupaste fastan, det självpåtagna lidande som ska leda till klarhet om var vi står i förhållande till Gud och varandra, samtidigt befinner sig hela världen, hela mänskligheten i en påtvingad fasta, en aldrig tidigare skådad kris. När kyrkan inför fastan uppmanat kristna att avstå från kött, sötsaker och facebook, har många länder infört begränsningar som ingen av oss kunnat drömma om. Nu är det inte fråga om en frivillig fasta för vår andliga människa, du handlar det om en påtvingad fasta som gäller alla. Undantagstillstånd, råder, karantänsbestämmelserna är tuffa, rörelsefriheten är begränsad, polis och militär övervakar att ingen obehörig går över gränser.
Religiösa ledare uppmanar till global bön. Mänskligheten klär sig bildligt talat i säck och aska och gör en helomvändning för att följderna av viruspandemin ska begränsas. Kanske finns det ännu en chans? Kanske finns det ännu en möjlighet för oss till omvändelse. En möjlighet att hitta vägen igen. Att hitta förtroendet för Skaparen. Vi är inte Gud, vi är Guds barn. Att hitta balansen i skapelsen. Vårt uppdrag är att vårda skapelsen, inte att suga musten ur den. Att ge den vidare till våra barn, inte tro att vi äger den.
När Jesus i dagens evangelietext vill samla Jerusalems invånare som hönan samlar sina kycklingar, är det inte också en bild för hur Gud, skaparen, försonare och livgivaren idag sträcker ut sina händer till alla människor på jorden. Gud som vill samla oss hem till sig. Gud som vill bygga upp det brutna förtroendet, den brustna tilliten igen. Om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land (2 Krön 7:14).
Gud vill samla sina barn, alla människor på jorden. Vi är en enda mänsklighet, vi är ett enda folk under Skaparens beskydd. Gud erbjuder oss fred, försoning, hopp och framtid genom Jesus Kristus.
Kristus är fredsstiftaren genom vilken tilliten kan byggas upp igen. Jesus Kristus har genom sin död och uppståndelse dödat fiendskapen så att mänskligheten kan slå in på fredens väg.
Fred med Gud, fred med oss själva, fred med varandra, fred med djuren, fred med växterna, fred med haven, fred med bergen. Fred med förgångna, fred med framtiden. Amen,