Gudstjänst 22.3.2020. Marie bebådelsedag.

Predikan i Betel 22.3.2020. Marie bebådelsedag.

Varje gång det uppstår en kris ger det upphov till oväntade saker, det gäller också den tid vi lever i nu, coronakrisen. I krisens kölvatten kan det komma bra saker och dåliga saker. Till de goda sakerna hör att många av oss börjar bry oss om varandra mera, lyssna på varandra, ta kontakt med varandra via telefon och sociala medier och visa omsorg på olika sätt.

En kris är en möjlighet att se hur Gud verkar, ofta genom människor som visar omtanke om varandra. Många går ut och handlar åt den som inte kan. Församlingar och andra försöker upprätthålla matutdelningar enligt nya försiktighetsregler. Andra betalar överenskomna gage till artister som inte kan uppträda på grund av inställda föreställningar. Vissa använder sin uppfinningsrikedom och sitt tekniska kunnande till att sprida hopp och glädje på internet, nu när den fysiska sociala gemenskapen kringskärs.

Till de dåliga sakerna hör rädsla, panikbeteende, förakt för myndigheters direktiv och vetenskapliga rön. I krisens fotspår finns det de sådana som försöker profitera, bli rika, på andras, ofta de redan utsattas bekostnad. Obefintliga vaccin, hemgjord medicin och andra självupptäckta botemedel bjuds ut i allt större omfattning.

Inte ens kyrkorna och vi kristna är befriade från detta. I Norge blev tv-tittare förra veckan uppmanade av en pastor (Dionny Baez) att ge 2 000 norska kronor till en kristen tv-kanal för att få gudomligt beskydd mot Coronaviruset. Uttalandet har väckt stor uppståndelse. I USA gjorde en känd tv-pastor (Jim  Bakker) nyligen reklam för en sorts silvervatten som påstods döda coronaviruset. Försäljningen har nu stoppats av myndigheterna. När grundlösa löften förenas med en begäran om pengar är det alltid skäl att se upp och förhålla sig kritiskt, trots att det sker med kristna förtecken.  

De här exemplen visar att coronakrisen riskerar ge upphov till förvirring och otrygghet också på det andliga planet. När påven Fransiskus nyligen uppmanade troende i alla religioner till bön för jorden, möttes detta av misstro bland en del kristna. Att människor skulle förenas i bön för jorden, låt vara på skilda håll och enligt sen egen tro och tradition, ansågs vara farligt. Och så hänvisade man till en gammal konspirationsteori om att påven och den katolska kyrkan tillsammans med den ekumeniska rörelsen skulle sträva efter politisk makt genom att vilja grunda en superkyrka och en ny världsreligion.

För mig och många andra som under många år samarbetat med kyrkoledare från alla möjliga traditioner är det lätt att avfärda detta. Och jag vill därför vara tydlig: Under mina dryga trettio år i det ekumeniska arbetet har jag aldrig någonsin hört att en påve, kyrkoledare eller ekumenisk förtroendevald skulle sträva efter att grunda en superkyrka eller en ny världsreligion.       

Sund kritik av religiös maktfullkomlighet och politiserad religion är välkommet. Att däremot per automatik förklara någon eller något som ”av ondo” eller ”inte förenligt med Guds vilja” är religiös populism som bara leder till rädsla och osäkerhet.

I en krissituation behöver vi andligt ledarskap som ingjuter hopp och hoppfullhet. Hopp är inte verklighetsflykt, utan en förtröstan på att Gud aldrig kommer att ta sin hand ifrån sin skapelse, aldrig kommer att ta sin kärlek från oss människor. Vad som än händer.

Låt Jesu ord: Var inte oroliga, tro på Gud tro också på mig, vara vår ledstjärna. Lyssna inte på dem som dammar av eskatologiska dystopier och katastrofscenarier. När termer som ”yttersta tiden”, ”jordens undergång”, ”Guds straff” florerar i den andliga bloggosfären, då är det skäl att ta ett steg tillbaka och lyssna till honom som lovat vara med oss varje dag, från början intill tidens slut

Idag är det Marie bebådelsedag. Den här dagen firar vi minnet av ängeln som besökte Maria med budet om att hon skulle bli mor. Mor till Frälsaren, världens ljus och hopp. I Lukas evangeliums berättelse möter ängeln Maria med den orden Var inte rädd.

Det är de orden, Var inte rädd, som vi behöver ta till oss just nu. Det är först när vi är befriade från rädsla som vi kan tänka klart. Det är då vi kan ta emot instruktioner, göra det rätta, bejaka vår kallelse och vårt uppdrag. Det var först när Maria blivit lugn och trygg efter att ha skrämts av att en ängel plötsligt fanns i hennes rum, som hon kunde lyssna till vad ängeln hade att säga henne.

Visst fanns frågorna och osäkerheten kvar. Hur ska detta ske? frågar hon. Men rädslan och paniken var borta. Och när ängeln förklarar vad som kommer att hända med Maria, så tar hon emot uppdraget, att bära världens Frälsare under sitt hjärta i nio månader, mata och fostra honom, se honom växa upp och bli stor.

Maria följer med Jesus, hans utveckling som lärare och förkunnare. Hon ser honom göra under, bota lidande och sjukdom, inger hopp till dem som misströstar och upprätta de marginaliserade. Hon ser honom lida och dö på ett kors, hon sörjer med hans lärjungar. Men hon möter honom också vid den tomma graven, och hon finns med i den gemenskap som bekänner Jesus Kristus som uppstånden, som herre och Frälsare.

Maria var trogen Jesus. Ibland hade hon svårt att förstå honom. Inte var det lätt när Jesus talade om sina följare som sin nya familj. Inte var det lätt när hon såg hur han led i ensamhet över att vara missförstådd. När han blev utslängd ur synagogan efter att han proklamerat att Guds rike skulle ta from genom honom. Men visst gladdes hon över alla de människor som kom fram till henne och berättade hur Jesus hjälpt dem, hur hennes son gett dem nytt mod och nytt hopp.

Liksom Maria får vi vara trogna Jesus. Vi får bekänna Jesus som herre och frälsare också idag när vi inte vet hur framtiden kommer att se ut.  

När Maria får budet att hon ska föda Guds son, blir det inledningen till något som kommer att förändra vår syn på både Gud och skapelse.

Den här tanken kan ibland upplevas både märklig, omöjlig till och med frånstötande. ”Hur ska detta gå till”, frågade också Maria. Ska en ung tjej bli mamma till världens frälsare, mänsklighetens hopp? Ska Gud, skaparen, nedlåta sig att bli en del av det skapade?

I den nicenska trosbekännelse läser i ”sann Gud och sann människa”. Vad det betyder har kyrkan och teologerna reflekterat över ända tills idag. Det är ett mysterium som inte kan förstås helt, men som har konsekvenser för hur vi ser på det som händer idag.

I och genom Maria blir Gud människa. I och med människoblivande, inkarnationen, identifierar sig Gud för alla framtid med sin skapelse och sina människor. Med oss, dessa varelser i vilka Gud satt sitt avtryck, gjort till sina avbilder, med vilja, känsla, förnuft och förmåga till både gott och ont.

När Gud blir människa genom Jesus Kristus, säger det något om hur mycket Gud älskar människorna och skapelsen. Gud vill komma oss när, så nära så att han vill veta exakt vad det är att vara människa och sårbar. Ingen ska härefter kunna säga att Gud inte förstår, att Gud inte ser, att Gud inte bryr sig. Hela Bibeln är fylld av berättelser om att Gud bryr sig att Gud vill jordens och människans bästa.

Gud utger sin ende Son för världens skull. Gud lider och dör för världens skulle. Gud tar på sig kärlekens yttersta konsekvenser, döden på ett kors. Och i och genom detta besegras döden, synden och ondskan. I och genom detta får världen (kosmos) en ny chans. 

När Gud lider för världens skull, handlar det inte bara om människorna. Det handlar om jorden, Guds skapelse. Gud överger inte sin skapelse. Gud erbjuder oss ingen flyktväg från en värld som vrider sig i plågor. Men Gud lovar att vara med i allt. Och en dag kommer världen att befrias från dessa plågor. Hur det exakt kommer att ske vet vi inte. Men att det kommer att ske, det får vi vara förvissade om. Och medan vi väntar vet vi att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Jesu Kristus. Ingenting.

Och Bibeln ger oss glimtar om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Redan genom sina profeter lovade Gud sitt folk en framtid och ett hopp. Denna framtid och detta hopp personifieras i Jesus Kristus. Denna framtid och detta hopp tar form genom människor som liksom Maria tar till sig ängelns uppmaning, Var inte rädda. De som lyssnar till Jesu tröstande ord: Var inte oroliga, oroa er inte, tro på Gud tro också på mig. Jag har kommit för att ge liv och liv i överflöd.

Amen.

 

En kommentar till “Gudstjänst 22.3.2020. Marie bebådelsedag.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *