Sådd och skörd

Predikan i Betelkyrkan 15.2.2020

Det värsta som kan hända när man bjuder till bords och säger ”Maten är klar, kom och ät” är någon svarar ”nej tack, jag är inte hungrig”. Eller när man tillbringat timmar med att planera en festmåltid och äntligen kommit på vad man ska laga just den kvällen till de gästerna och någon säger ”nej tack, jag har redan ätit”. Eller ännu värre, ”jag tycker inte om fisk” eller ”jag äter inte kolhydrater”. Tänk efter, hur skulle det kännas.

Det var just det som hände Jesu lärjungar. De hade säkert gjort sitt bästa att planera eventuella inköp eller skaffa fram goda råvaror. Kanske hade bröderna Sebedaios, Jakob och Johannes, varit hemma och fått de bästa fiskarna som deras mor hade valt ut ur pappa Sebedaios fångst samma morgon. Kanske hade Judas som hade hand om ekonomin tänkt att idag kan vi köpa litet extra gott bröd från bagaren med stenugn nere på stan. Kanske hade de tänkt överraska Jesus med en extra festlig måltid som bara de själva åstadkommit. Inte för att de kunde konkurrera med Marta och Maria hemma hos Lasarus, men i alla fall.

Så ställer sig lärjungarna där på rad med tallrikar och matportioner, bröd och till och med litet gott vin från närbutiken. De kollar att allt är klart, att ljusen är tända och alla besticken pekar åt rätt håll. 

Rabbi Jesus, maten är klar, ropar Petrus. Kom och se vad mycket gott vi har gjort vill han ropa, nästan i klass med min svärmors bästa rätter. Alla sträcker på sig när de hör Jesus komma in.

Jesus stannar i dörröppningen, tittar sig omkring, på festmåltiden, på lärjungarna, på dukningen och på lärjungarna igen. Och säger han något som de sent ska glömma. ”Nej tack, jag har mat att äta som ni inte känner till.”  Andreas viskar till Filippus ”vem har fört mat till honom, kan det vara Marta igen?”

Men Jesus som sett hur mycket besvär lärjungarna gått igenom för att sätta litet guldkant på en vanlig måltid ber dem lägga sig till bords. Sedan ber han över maten, lägger sig själv vid bordsändan och börjar undervisa dem.  

Det finns mat som ni har lagat till så fint och som stärker kroppen och själen glad. Så finns det mat som stärker själen och som ger oss styrka och motivation för att leva och tjäna Gud. Ingen masterchef i världen kan göra rätter som kan ersätta den mat jag vill ge er, nämligen att göra Guds vilja. Den maten mättar och ger liv för evigt. Min mat är att fullborda Guds verk.

Lärjungarna lyssnar till Jesu undervisning och glömmer nästan bort att äta hur gott det än är. Ju längre kvällen framskrider desto mer börjar de ana att den mat Jesus har att erbjuda kommer att förvandla deras liv. De blir aldrig lika duktiga på att kocka som Marta och Maria. Men det gör ingenting så länge de får vara med Jesus, följa honom. De får så eller skörda, de får bära med sig Guds rike och bjuda in andra till en festmåltid där maten kommer att räcka till alla. För när vi sätter oss till bords som Guds familj blir ingen utan, alla får vad de behöver.

****

Vid efterrätten byter Jesus ämne och börjar tala om sådd och skörd. Han ber lärjungarna titta omkring sig. Sädesfälten håller på att mogna, det är skördetid, säger han. Lärjungarna tittar sig förvånat omkring, sedan på Jesus. Det hör vad Jesus säger. Problemet är bara att det inte är skördetid, inga fält har mognat till skörd, inte på länge än. Så vad menar Jesus egentligen? Ser han dåligt? Har han kanske fått värmeslag och börjat hallucinera?

Jesus använder sig av ett gammalt lokalt talesätt när han säger: ”Ni säger: Fyra månader till så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.” Som tidigare när han talade om maten använder Jesus skörd i överförd bemärkelse, som en liknelse. Men lärjungarna är bokstavstrogna, de tar Jesus på orden. De tror att han talar om skörden ute på sädesfälten, en skörd som alldeles tydligt ännu inte fanns. Men Jesus hade en annan, djupare, innebörd. Skörden var människorna, de samarier som hade kommit till tro tack vare den samariska kvinnans vittnesbörd. De som ännu skulle komma till tro genom Jesu egen undervisning. 

Det som händer, menar Jesus, är unikt för Guds rikes lagar om sådd och skörd. Vanligen går det en längre tid mellan sådd och skörd. Men det som händer nu, säger Jesus, är att sådd och skörd inträffar samtidigt. Samarierna i staden har fått höra en kvinnas vittnesbörd om Jesus och börjar tro på honom. Från sådd till skörd på en gång, från ord till tro samtidigt.

Inom jordbruket, säger Jesus, är det vanligen samma personer som sår och som skördar. Bonden går ut och sår och fyra månader senare får han skörda. Men titta nu, säger Jesus. Ni behöver inte ens så. Ni får skörda där någon annan sått. ”Andra har arbetat och ni för lönen för deras möda.” Vilken lyx. Passa på att glädja er över detta.

Inom jordbruket är det ingen konst att göra skillnad på sådd och skörd. När det gäller människor är det annorlunda. En del människor har bara börjat fundera på livets stora frågor och om Guds plats deras liv, andra är beredda att ta ett steg vidare, kanske är det beredda att överlåta sig till Kristus och börja följa honom. Då är det viktigt för oss, ska vi så eller ska vi skörda, ska vi vattna eller ska vi rensa. I vilket fall som helst kan det vara viktigt att ta reda på i vilket skede på våra vänner befinner sig på trons väg. Därför behöver vi andens vishet och känslighet i mötet med andra.

Vi får be varje dag att andens röst leder oss i möte och samtal med alla vi träffar under dagen. Och känner vi oss osäkra får vi alltid be för den som sitter bredvid oss i bussen, spårvagnen, tåget, skolbänken, restaurangen, kaffebordet.

Bön öppnar upp. Vanligen tänker vi kanske att bön öppnar upp människors hjärtan för Guds kärlek och inbjudan. Och visst kan det också vara så. Men bönen gör något annat också. Sådant som vi kanske inte förväntar oss. Bönen förändrar förhållanden och förutsättningar. Och det kanske viktigaste, bön förändrar oss.

Vi börjar se andra mer och mer med Guds ögon. Med kärlek, medkänsla, förståelse. Den Gud har skapat bär också något av Guds bild inom sig. Den blir ett förenande band. Då handlar det inte först och främst om vem som tror eller inte tror, vem som har rätt eller fel. Då handlar det om hur vi kan uppmuntra varandra att leva ett gott och ansvarsfullt liv som Guds avbilder, som medmänniskor, som Jesu efterföljare, som delar av Kristi ljus.

****

Sådd och skörd återkommer i den gammaltestamentliga texten för dagen ur Hoseas bok, 10:12–13. Så er sådd i rättfärdighet, skörda efter kärlekens lag, bryt er ny mark.

Rättfärdighet eller rättvisa – det är samma ord – är Guds kännetecken. Detsamma gäller kärleken. Gång på gång vill Gud leda sitt folk in på rättfärdighetens och kärlekens väg. Det sker genom hot och löften, genom att ge profeterna speciella uppdrag. Följ mig, så rättfärdighet och rättvisa så ska det gå er väl. Håll fast vid mitt förbund så ska ni få leva, säger Gud gång på gång. När det inte hjälper ber Gud profeterna göra olika symbolhandlingar. Profeten Hosea får i uppdrag att gifta sig med och ta hand om en prostituerad för att åskådliggöra Guds kärlek till ett folk som varit otrogna, svikit och gått vilse.

Gud ger sig aldrig. Gud upphör aldrig att älska. Gud upphör aldrig att uppmana till rättfärdighet och inbjuda till en kärleksfull gemenskap. Förbundet mellan Gud och människan bygger på förtroende, tillit, lydnad, kärlek och omsorg. Förtroende bygger vi genom att visa förtroende, tillit blir till genom att vi litar på varandra, kärlek skapas genom att vi älskar och visar omsorg.

Lagen om sådd och skörd är en allmänmänsklig insikt. Det vi sår får vi skörda. Så er sådd i rättfärdighet, skörda efter kärlekens lag, bryt er ny mark.

För Gud hör rättvisa och kärlek ihop. Det ena kan inte existera utan det andra. När bara rättvisan betonas blir det lätt fel. Så många gånger i mänsklighetens historia har man försökt inför rättvisa utan kärlek och hur har det gått? Ofta har det slutat i blodbad när en part har försökt inför rättvisa genom ta livet av förtryckarna och dem som motsatt sig revolutionen.  

Att å andra sidan ensidigt betona kärleken kan kännas alldeles tomt och konturlöst. Vi använder ju ordet kärlek om allt möjligt. Vi älskar allt från choklad, godis, blommor, bilar, semester, sommar, till hemmet, familjen och Gud. Men kärlek är ingenting utan attityd eller engagemang. Kärlek är ingenting utan handling.

En modern teolog, John Dominic Crossan, uttrycker det ungefär så här: Vi säger att människan består av kropp och själ, av kött och ande. Tillsammans utgör de en hel människa, men om de skils åt finns ingenting kvar. Om kropp och själ, ande och kött skils får vi inte två personer, utan en död kropp.

Låt oss då tänka oss att rättfärdighet är kärlekens kropp och att kärleken är rättvisans själ. När de kombineras har vi båda, när de separeras har vi varken kärlek eller rättvisa.

Det är kanske allt vi behöver veta om Guds rike: att kärlek och rättfärdighet är oskiljaktiga. Amen.

Text: Jani Edström

En kommentar till “Sådd och skörd”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *