Våga tro på ljuset!

Häromveckan dog filmregissören Terry Jones. Han var en av medlemmarna i den världsberömda brittiska humorgruppen Monty Python.  Monty Pythons humoristiska satir drabbade alla som råkade stå i vägen för deras galna humor.

Speciellt mycket tyckte man om att skämta om samhällsfenomen, vardagliga händelser, politik och religion. Ibland blev det stolpskott, men ofta träffade man mitt i prick. Som i filmen Life of Brian, regisserad av just Terry Jones.

Life of Brian handlar om en fiktiv parallellfigur till Jesus från Nasaret. Brian i filmen och Jesus i Bibeln har många likheter. Ingendera verkar vara särskilt intresserad att bli kändis och bägge drivs de framåt av krafter de inte alltid kan kontrollera. Båda dör på ett kors.

Många religiösa kritiserade filmen när den kom för att vara närmast hädisk. Man kan ju inte skämta om det som är heligt, eller hur? De som stängde av tv:n gick tyvärr miste om poängen. För ibland är det bara de som står utanför som hålla upp spegeln för dem som står innanför och visa på var det har gått snett. Monty Python-gänget visade att när inåtvändheten i den egna gruppen blir destruktiv är det dags att lyfta blicken och vidga vyerna. Humor och satir kan vara redskap i den processen.

Life of Brian lyfter upp och driver grovt med religiös sekterism, hyckleri och maktfullkomlighet. Det känns både skämmigt och befriande på samma gång. Just så där beter vi oss ibland, vi som är troende. Vi följer gärna med strömmen. Vi tror gärna på allt som verkar bra eller som någon bekant har rekommenderat på Facebook. Vi har ofta svårt att se med kritisk blick på det vi möter, i kyrkor, från predikstolar, i böcker, tidningar, tv-program eller sociala medier.

Filmen Life of Brian avslutas med sången Always look at the bright side of life sjungen av Brian och några andra hängande på varsitt kors. Det här blev bara för mycket för många troende som tog avstånd och fördömde det hela som ett hädiskt spektakel.

Jag förstår dem som reagerade kraftigt på filmen. Så här får man väl inte behandla en helig berättelse, eller? Utan att gå in för alltför mycket på var gränserna går för humor och satir, vill jag ändå ge Monty Python-gänget ett tack för att de har hjälpt mig och många andra att hitta ett annat perspektiv på livet.

Att sjunga ”Always look at the bright side of life”, översatt ungefär ”Se allt i livet från den ljusa sidan”, är knappast hädelse. Visst blir man som tittare omruskad och litet konfunderad av scenen. Men vid närmare eftertanke. Är det inte också ett uttryck för en djupt kristen livshållning. Att se livet från den ljusa sidan, att söka det goda i tillvaron? Är inte det en viktig del av vårt liv, vårt gudagivna uppdrag att våga tro på ljuset?

****

Idag är det ljusets söndag. Jesus är världens ljus. Han var den som många väntade på, han är den vi alla väntar på. Jesus hjälper oss att se det vi ännu inte upptäckt.

”Sök och ni ska finna”, säger Jesus. ”Min himmelske far önskar inget hellre än att ge goda gåvor till dem som ber honom om det”, tillägger han i ett annat sammanhang.

Samma livshållning möter vi hos aposteln Paulus som sitter i fängelset i Filippi och skriver till sina medkristna, kanske den mest otippade meningen i hela Bibeln: ”Gläd er i Herren alltid.”

Tron erbjuder oss en radikal perspektivförskjutning ett nytt sätt att se på livet. Tron utmanar oss och kallar oss att se ljuset. Vågar vi det?

Vågar vi det när vi är så präglade av en rädslans kultur. Också i kyrkan och församlingen. Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men visst finns det mycket rädsla hos oss kristna.

Vi är rädda för att misslyckas. Vi är rädda för att synda och göra fel. Vi är rädda för framtiden. Vi är rädda att hamna utanför Guds vilja. Vi är rädda att Guds vakande öga ska upptäcka hurdana vi är innerst inne och litet osäkra på om Jesu försoning rår på det.

Vi är kanske rädda att hamna på fel bana i livet, fel utbildning, fel kärlekspartner, fel karriärval.  

Som om det skulle finnas något som på förhand givet är det enda rätta, förutbestämt, skrivet i stjärnorna, upptecknat i Livets bok, en rak linje som vi inte ska avvika från vare sig till höger eller vänster. Annars!

Men lyssna. Det enda som är förutbestämt är att du och jag som Jesu Kristi efterföljare är förutbestämda till goda gärningar. Smaka på det.

Det enda vi vet är att Gud berett något alldeles enastående fantastiskt åt alla älskade människor. Hela världen ska fröjdas. Alla knän ska böjas när Kristus blir allt i alla.

Det enda som står i Livets bok är namnen på alla dem som satt till tillit och förtröstan på Gud. Dessa som trotsat rädslan. Dessa som upplåtit sina hjärtat för Guds kärlek. Och där Guds kärlek kommer in där drivs rädslan ut. För rädsla finns inte i kärleken, står det i Bibeln.

****

Idag är det kyndelsmässodagen i den västliga kyrkan, där vi finns. Evangelietexten handlar om Jesus, världens ljus. Han som skulle komma. Han som också kom, såg och segrade. Inte på det sätt som många väntade sig, men på sitt eget sätt, på Guds sätt. Han var ljuset som skulle komma i världen, säger Johannes evangelisten. Och när Jesus kom förändrades allt. Vi såg honom, och han var människornas ljus.

Och när vi ser Jesus ser vi också hur allt lyses upp omkring honom, omkring oss. För ljuset hjälper oss att se. Se det som tidigare varit dolt. Den som tittar rakt in i ljuset riskerar att förlora sin syn. Men den som tittar på det som ljuset lyser upp, kommer att upptäcka saker den inte sett förut.

Vad händer om vi väljer att se ljuset varje dag?

Vi kommer att upptäcka godheten i tillvaron. Vi kommer att se skapelsen som Gud såg den i tidernas morgon. Allt var gott, allt var bra, allt var alldeles fantastiskt, underbart. Fridfull, vackert, harmoniskt.

Som den där sällsynta sommarmorgonen då du vaknar av dig själv, utan väckarklocka och stress. Genom gardinerna sipprar solljuset, någon har satt på kaffet och du får gå ut i morgonrocken och sätta ner foten i det varma, litet daggvåta gräset. Vid stranden hör du vågskvalpet och så tänker du, Gud är god. Här är gott att vara.

Vad händer om vi väljer att se ljuset varje dag?

Vi kommer att se Kristus i allt, i alla, överallt. Han som var det skapande Ordet när jorden och universum blev till, honom får vi erfara och uppleva när vi väljer ljuset. Han som identifierar sig med vår nästa, honom får vi möta varje dag hos varandra.

Den gudsbild som finns i var och en av oss må vara skymd av synd, ofullkomlighet och rädsla. Men den finns kvar som ett minne av det fullkomliga och reflekterar Guds skapelseglädje över att just du finns, att just jag finns, att vi tillsammans får finnas här, omslutna av ljuset, Guds allestädes närvarande kärlek.

Guds första ord var: Varde ljus. Ljus bli till. Liksom vi tror att Kristus Ordet var närvarande i skapelsen får vi tro att Kristus Ljuset har funnits med ända från början. Vi tror att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Då får vi också tro att Guds ljus är så starkt och klart och mjukt att det lyser upp allt mörker i världen, allt mörker inom oss. Att ljuset helar och avlägsnar allt som gör oss mindre, som förkrymper, tar bort livsglädjen.

****

Ordet ljus förekommer ofta i Bibeln. Ljuset förknippas med skapelsens ord i begynnelse. Ljuset är ordet som lyser upp vår väg. Ljus och sanning är syskonord. Ljus handlar om ärlighet, öppenhet. Den som genomlyses av Guds ljus har ingenting att dölja, ingenting att frukta.

Bibeln uppmanar oss att vandra i ljuset.

Om ni vandrar i ljuset liksom han i ljuset så har ni gemenskap med varandra. Och blodet från Jesus hans son renar oss från all vår synd.

Paulus såg ljuset på vägen till Damaskus. Det var i ljuset han mötte Jesus. Ljuset lyste upp hans väg och han såg. Han insåg att dem han förföljde var Jesus själv. I var och en av de troende som han vill fängsla och tortera fanns Kristusljuset. Efter att Paulus mött Jesus på Damaskusvägen tog Kristusljuset sin boning i honom själv.

När Paulus hade mött Jesus såg han honom som Jesus den korsfäste, som Kristus den uppståndne. Den personliga frälsaren, den kosmiske allhärskaren. Kristus som var med i skapelsen. Kristus som stiger ned i dödsriket och förintar döden. Kristus som är Herre över caesar, över alla världsliga och kosmiska makter. Kristus som uppfyller hela skapelsen, när han blir allt i alla.

Kristus är ljuset som kom in i världen, i skapelsen, i försoningen, i framtiden, i evigheten. Kristus, världens ljus, har övervunnit all synd, ondska och död. Ingenting kan skilja oss från ljuset. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek genom Jesus Kristus, ingenting. Kristus tar bort rädslan och ger oss trygghet. Han tar bort osäkerheten och ger oss tro. Han tar bort allt som hindrar oss att se vem Gud är, den yttersta kärleken till alla människor, till allt skapat. Till dig personligen, här och nu.

Det är honom vi tillhör, honom vi bekänner oss till. Han är världens ljus, vi är ljusets barn, bärare av Guds ljus. Amen.

Text: Jani Edström. Predikan på kyndelsmässodagen, ljusets söndag, 2020-02-02

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *