Luk. 12:35-40
Jesus sade till sina lärjungar: ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”
Ibland när man åker bil kan man fortfarande se affischer med texten: Jeesus tulee, oletko valmis? på svenska Jesus kommer, är du redo? En del affischer verkar nyuppsatta så någon tycker det fortfarande finns orsak att påminna bilförare om detta.
En annan variant på temat har en av mina kollegor på sin kaffemugg. Där står det: Jesus is coming, look busy! (ung. Jesus kommer, se ut som om du jobbar hårt.)
Fäst upp era kläder! uppmanar Jesus. Tankarna går till Israels barn inför uttåget ur Egypten. Och har man inte byxor, utan mantlar, kan det här vara en bra uppmaning om man behöver springa fort.
Jesus uppmanar lärjungarna att vara som väntande tjänare! Det kan hända lika oväntat som en tjuv om natten. Som en oväntad händelse, det är ju inte så att Jesus jämför sig med en tjuv.
Men bråttom är det. Som när Israels barn flydde undan Farao. Omvälvande händelser kommer att ske inom kort. Det gäller lärjungarna som kommer att få vara med om när Guds till synes maktlösa godhet tar mått av den samtida, maktfullkomliga, ondskan. Jesus, Guds son, möter religiösa ledare måna om sin ställning eller världsliga ledare som inte vill ha konkurrens makten. Jesus utgör ett hot mot bägge och kommer att avrättas, ett beslut sanktionerat både av den religiösa och världsliga makten.
Hur gick det med lärjungarna? Jesus hade förberett dem, sagt ”jag ska lida och dö, och uppstå igen”. Människosonen kommer att utlämnas i de orättfärdigas händer, upphöjas, dra alla till sig. Men Gud kommer att använda detta till något stort, ofattbart. Ja, ni får se, om ni är beredda.
Hur gick det med lärjungarna, var de beredda? Tveksamt. Lärjungarna som borde ha varit beredda, var plötsligt allt annat än vakna. När Jesus kallar några av dem att vaka tillsammans med honom i Getsemane sover de som små barnungar efter en lång och påfrestande dag. Trots att Jesus väcker dem flera gånger somnar de igen. Sedan när förrädaren och soldaterna kommer för att hämta Jesus flyr de hals över huvud. Inga stilpoäng här inte.
För faktum kvarstår. Lärjungarna svek. Lärjungarna övergav. Lärjungarna klarade inte provet. I prövningens stund var deras lojalitet inget värt. Tre år med Mästaren och så det här.
Vi då? Vi som fått läsa både den här och andra berättelser om att vara beredda, vaksamma. Vad betyder det för oss. Vad ska vi vara beredda på, vaksamma över? Vad är det för omvälvande som kommer att hända? Hur kan vi förbereda oss? Vad betyder det att ha lamporna brinnande?
Är det att tända ljus på självständighetsdagen?
Finlands 102 självständighetsdag begick med sedvanlig ljuständning, uppvaktning vid hjältegravar, slottsbal och olika demonstrationer. Enligt YLE:s rapportering demonstrerade bland annat Soldiers of Odin med 250 deltagare, i det ultranationalistiska 612-demonstrationståget deltog 1 500 och tåget Helsingfors utan nazister gick 2700 deltagare.” För en del demonstranter är nationen Finland endast för vita, för andra är Finland en välkomnande gemenskap där alla ryms med. I båda lägren finns sådana som motiverar sin åsikt med kristna värderingar. Det är nu det gäller att vara vaken, att se upp. Så att inte tro och religion kapas och utnyttjas i felaktiga syften.
Är det kanske här vi ska vara, ute på gatorna med våra brinnande lampor och ljus, vi som i Bibeln uppmanas stå emot mörkrets makter och övervinna det onda med det goda? Kan vi med vår närvaro ge godhet och medmänsklighet ett ansikte kanske det är just det vi ska göra. Tänk om alla kyrkor och församlingar skulle göra en liten pilgrimsvandring för ett mänskligt och fredligt samhälle den 6 december.
Knappt har en del talat sig varma över våra krigsveteraner som gav sitt liv och sin ungdom för vårt lands frihet, innan andra lyfter upp hotbilden från öst på nytt. Men tänk om hotet inte främst kommer utifrån, utan inifrån, vår egen nation, våra egna hjärtan. Tänk om att vara vaken och beredd innebär att lyfta fram goda värderingar, respekt, människovärde, att motarbeta hatprat, att lyssna innan vi påstår något.
När Jesus uppmanar oss att vara vakna och beredda handlar om något vi själva kan påverka. Hur ska vi månne förstå Jesus uppmaning till oss i vår tid? För det är ju det som är poängen med bibelordet. För lärjungarna är det redan för sent. Det klarade inte provet. För oss finns det ännu tid. Ska vi klara prövningen?
Omöjligt att veta. Vi vet ju inte ens vad prövningen kommer att innebära, eller när den kommer att inträffa. Hur ska vi då kunna förbereda oss?
Om jorden kolliderar med en komet och exploderar är det inte mycket vi kan göra för att förhindra det. Om ett krig eller en flyktingkatastrof inträffar är det inte mycket vi kan göra för att förhindra det. Om en ekonomisk recession inträffar står vi lika hjälplösa. Om någon nära anhörig dör kan vi ingenting göra.
Men vänta nu. Vårt land har upplevt krig, vi har sett resultatet av en flyktingkatastrof i form av 30 000 asylsökare åren 2015-2016. Många har upplevt recession eller ekonomiska svårigheter. De flesta av oss sörjer någon anhörig.
Vad hände när de här sakerna hände, vad gjorde vid då, hur reagerade vi, vad kände vi, hur handlade vi?
En kris är en möjlighet. I och ur det till synes onda kan Gud skapa något nytt, något gott. När sorgen drabbar och livets matta dras undan våra fötter, när vi tappar fästet och inte orkar se framåt, då har vi mött människor som brytt sig om, som tagit kontakt, som erbjudit hjälp. I alla dessa situationer har det funnits människor som fäst upp sina kläder, kavlat upp ärmarna, spottat i nävarna, rapporterat på sociala medier, spridit nyheter om det aktuella läget, satt vita hjälmar på sina huvuden, kört ambulanser, opererat, förbundit, räddat liv.
I krigets hämningslösa dödande finns det också människor som bryr sig, som vill hjälpa, som med risk för sina egna liv gräver fram döda och sårade ur ruinerna, som förbinder sårade, som ger bortkomna barn tillbaka till sina föräldrar. När flyktingarna kommit är det många som upplåtit sina hem, kyrkor och fritidsgårdar som sovplatser, mat och samtal.
Vi är inte helt utlämnade till det okända. Vi vet något om hur vi, kyrkorna och samhället reagerar i kris. Allt är vi inte stolta över. Men ofta nog har Guds kärlek och omsorg synts i hur människor har behandlat varandra. Godhet och barmhärtighet i kristid.
Hur kom vi hit förresten, från Jesu uppmaning att vara beredd till att hjälpa flyktingar.
Kanske för att det i grund och botten alltid handlar om att Jesus genom sin uppmaning att vara på alerten vill få oss att tänka på vilka människor vi vill vara. Vill vi tala och leva generöst och öppet så låt oss då bli mera generösa och öppna. Vill vi engagera oss för dem som sörjer, är utsatta och har det svårt, låt oss då engagera oss och söka oss till sådana aktiviteter där vi kan hjälpa.
Vår livsberättelse säger något om huruvida vi är beredda, har våra lampor brinnande, har fäst upp våra kläder. Vår gudsrelation säger något om vår beredskap att hjälpa vår nästa.
Om det finns konsekvens i våra liv i form av tro, hopp och kärlek behöver vi inte vara rädda för det stora okända. Sällan kommer det nämligen som något stort och okänt. Oftare som något till synes smått och betydelselöst, som en liten förskjutning i språket. Hur talar vi om ”de andra”, hur förhåller vi oss till ”de annorlunda”. Normalisering av rasistiskt färgade ord, meningar och attityder. Är vi då vakna? Är vi då beredda att säga ifrån? Kanske be om förlåtelse.
Men texten handlar också om att Jesus ska komma. Jesus ska komma i sin härlighet. Hur och när lär vi inte få veta, dag och stund är ännu hemligt. Låt oss därför öppna våra hjärtan och liv för Guds möjligheter. Låt oss öppna oss för Jesus att visa sin härlighet. I vårt liv. I församlingen.
För vad är bättre än när Mästaren kommer än att han får se att det är business as usual i församlingen. Att församlingen troget fortsätter med de grundläggande handlingarna. Som att älska Gud genom att tjäna varandra. Som att förkunna Ordet, praktisera nåden, lovsjunga och be och se till att alla har tillräckligt. Allt i väntan på Mästarens återkomst och Guds rikes uppenbarande.
Amen.