Julens färger

Vid juletid är färger särskilt viktiga. Färgerna skapar fest och ger stämning. De bär också på olika former av symbolik. Att grönt är en julfärg är lätt att förstå. Vi tar in en grön och grann julgran och lägger granris vid trappan utanför huset. Grönt känns fräsch, speciellt om färgen förknippas med dofter, äkta eller konstgjorda. Grönt för oss närmare naturen, det ursprungliga.

Guld är också en av julens färger. Gyllene klockor och julgransbollar är klara försäljningssuccéer i affärer som specialiserat sig på dylikt. Men julens färg nummer ett är i alla fall den röda färgen. Den symboliserar fest och återkommer i all sorts julpynt och juleljus. Och så är ju julgubbens kläder röda, inte att förglömma.

Den som besöker Helsingfors vid jultid ser att julen inramas av vitt ljus som hänger mellan husen i sinnrikt konstruerade mönster. Vitt symboliserar hos oss renhet, helighet och oskuld och används vid glädjehögtider som just julen. Människor från en del asiatiska kulturer kanske tycker att det är konstigt eftersom vitt för dem symboliserar sorg.

Vitt är en bedräglig färg. För den som själv betraktar sig som vit blir den vita färgen lätt normerande. Kanske har vi lärt oss att vitt är gott och svart är ont. Att vitt är rätt och svart är fel. Att vitt står för förlåtelsen, svart för synden. Möjligen i symbolisk bemärkelse, men när vi börjar tala om varandra, våra medmänniskor i termer som vita eller svarta gäller det givetvis inte längre. Alla människor är skapade av kärlekens Gud som låter färgernas spektrum synas hos varje människa, ögonfärg, hårfärg eller hudfärg.

I vår europeiska, nordamerikanskt färgade (!) kultur, har vi ofta gjort oss skyldiga till det som kallas ”white washing” (vitmenande).  Det gäller inte minst orsaken till att vi firar den kristna julen, Jesus själv. För Jesus var aldrig en vit baby med blå ögon född av en vit mor i en vit medelklassig stad någonstans i Europa. Det är ingen nyhet i, men alltid värt att påminna om så länge Jesusbarnets blå ögon möter oss i julkalendern sista lucka.   

Julens färg är brun. Ja, brun. Brun som hudfärgen hos Jesus, som hos Josef och Maria, herdarna och de vise männen. Brun som Jesu ögonfärg. Brun som ökensanden under flyktingfamiljens fötter.

Jesus är den som är annorlunda, en som gör oss – eller borde göra oss – obekväma. Jesus är flyktingen som söker asyl hos oss. Som jude tillhör han en religiös minoritet som genom historien förföljts, förlöjligats och trakasserats. Han är den fattige som behöver hjälp. Han är resultatet av en sexuell skandal (fader okänd). Och han dödades som ett resultat av en religiös och politisk maktkamp.

I jul kommer Jesus till oss som hela världens frälsare. Han vill frälsa oss alla, dig och mig, från alla former av rasism, främlingsfientlighet, xenofobi, islamofobi och alla andra rädslor för dem som är annorlunda än vi själva. Från allt som hindrar oss att nå fram till varandra med budskapet om en god jul.  

Ibland kan tillönskan om en god jul behöva föregås av ett förlåt eller en ursäkt. Att vi inte insett att julens färg är brunt. Som Jesusbarnets vackra ögon.  

Text: Jani Edström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *