Matt 7:22-29
På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.” När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
Vår tro är en trovärdighetsfråga. Tro handlar inte bara om vad vi tror på eller vad vi bekänner oss till. Tron får sin trovärdighet av hur vi lever ut vår tro, vad bekännelsen resulterar i. Ord är viktiga, men handlingarna talar tydligare. Bekännelsen är viktig, gärningarna visar vad vår bekännelse är gjord av. Vad är det som gör att tro, bekännelse och handlingar hålls samman? Vad är roten och grunden för allt?
I vår text vänder sig Jesus mot dem som verkar ha gjort allting rätt. De har kallat honom ”Herre” och i Jesu namn har de har profeterat, drivit ondskan på flykten och gjort under och tecken. Det finns inget att anmärka, varken mot deras bekännelse eller deras tjänst. De har bekänt Jesu namn och de har gjort det som en Jesu lärjunge förutsätts göra. Framgångsrikt dessutom. Hur kommer det sig då att Jesus tar så skarpt avstånd från dem när han läxar upp dem och ”säger dem som det är”?
Jesus talar om en klok man som hör ordet och handlar därefter och om en dåraktig man som också hör ordet men inte gör därefter. Båda har fått ritningarna till huset, men bara den ena verkar följa dem. Resultatet blir därefter. Därför behöver vi lyssna till ordet, låta det bo ibland oss och låta ordet verka i och genom oss. Så här tolkar vi ofta denna text. Men räcker det?
Jesu ord svider extra mycket när vi inser att det inte handlar enbart om relationen mellan ord och handlingar. Nu går det ännu mycket djupare, ända ned till grunden så att säga. Om textavsnittet hade inletts en vers tidigare skulle vi lättare ha hittat orsaken varför Jesus säger det han gör: Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja (Matt. 7:21).
Det verkar som om de andliga husbyggarna, de som gjort och sagt allt rätt, har haft felaktiga motiv. De har hört och handlat, men de har gjort det för sin egen skull, inte för Gud. De har inte gjort sin himmelske faders vilja. Allt såg bra ut i början, men när grunden var fel rasade allt.
Hur bygger vi huset? Kanske styrs vi av framgångstänket. ”Titta bara, resultaten är lysande, statistiken har gått upp, ekonomin är i skick. Allt ser bra ut.” Men det är inte i första hand resultaten som räknas. Det är frukten. Frukt och resultat är inte samma sak. Livet i Kristus handlar inte om resultat, utan om ett stilla växande som i slutändan bär frukt. Om församlingen blir resultatstyrd kan det bli ett hinder för växandet och fruktbärandet.
Resultat är relativt lätta att tvinga fram, särskilt i en troende miljö. Man tar en dos dålig statistik, ett mått inspirerande linjetal, litet skuldbeläggande (du har inte gjort tillräckligt), berättelser om framgångar på andra håll i världen, skruvar upp volymen och ber folk att – i tid och otid – ge pengar. Det brukar ge resultat. Men är det identiskt med att utföra Guds vilja?
Frukt får man däremot lov att vänta på. Ofta går det trögt. Det ska sås, planteras och gödslas. Jordmånen ska vara lämplig, bina ska vara aktiva och vädret varken för vått eller för torrt. Men Gud ger växten. Anden frammanar frukten. Inte alltid som vi önskat eller planerat. Ett år blir det inga äpplen, ett annat år så mycket att gården svämmar över. Därför behöver församlingen både tålamod och beredskap.
Hur bygger vi vårt eget hus, det andliga tempelbygget? Hur lägger vi grunden för vårt eget tjänande. Var inte dårar, säger Jesus. Se till att era motiv är rätta och att ni sätter Guds vilja framom era egna ambitioner.
Vilken nåd att mötas av dessa ord av Jesus redan nu innan det är för sent. Jesus vill att vi gräver djupt i vårt eget hjärta och låter Anden belysa våra motiv och innersta tankar så att det verkligen är Guds vilja vi sätter främst. När vi gör det får vi invänta frukten, även om resultaten kanske låter vänta på sig.
Bön
Herre Jesus, du känner mina tankar och innersta motiv. Hjälp mig att lyssna till din röst och följa din kallelse. Låt inte mina egna ambitioner, resultattänk eller behov att glänsa stå i vägen för att göra din vilja. Låt det andliga bygge du har påbörjat i mitt liv och i församlingen hålla både för yttre och inre tryck, ditt namn till ära. Amen.
Text: Jani Edström
(tidigare publicerad i Sändaren)