Besök i en gospelkyrka


Under ett besök i Oakland, Kalifornien, hösten 2018 passade jag på att tillsammans med några kära gospelentusiaster besöka församlingen Love Center Church. Kyrkan ligger på 10440 International Boulevard i den del av staden som alltför ofta bidrar till den nationella statistiken av våldsbrott och droghandel. En kyrka på rätt plats med andra ord.

Församlingen grundades år 1970 av Walter Hawkins (1949-2010), bror till Edwin Hawkins (1943-2018). Bröderna Hawkins blev banbrytande för den moderna svarta gospelmusiken efter att sången Oh, happy day blivit en stor internationell hit år 1968. Sången spelades in som en lokal ”fundraiser” med Northern California State Youth Choir och de första 500 exemplaren av skivan såldes slut på nolltid. Efter att sången spelats på lokala radiostationer i San Francisco köpte skivbolaget Buddah Records masterbandet till sången och gav ut den under namnet The Edwin Hawkins Singers. Så det var bara för kören att byta namn. Genom åren spelade man in många skivor, turnerade och gjorde spelningar i kyrkor, konsertsalar och nattklubbar. Hawkins-bröderna har fått motta många priser och utmärkelser för sin musik och sjungit i Vita huset under Black Music Month. The Edwin Hawkins Singers besökte Finland i början av 1970-talet, närmare bestämt Åbo, där de medverkade i kampanjen Missio-73 och enligt uppgift delade scen med Imperials och Samuelssons.  

År 1970 grundade Walter Hawkins församlingen i Oakland, som snart gjorde sig känd som både gospelkyrka och en gemenskap som också välkomnade sexuella minoriteter. Familjen Hawkins har sina rötter i den afroamerikanska pingstkyrkan Church of God in Christ där också många andra gospelartister har sina rötter. Kyrkan har idag har 6,5 miljoner medlemmar fördelade på 12 000 lokala kyrkor.  

Inför besöket gick jag in på församlingens inte alldeles nyligen uppdaterade webbsidor för att kolla gudstjänsttiderna, kl. 11 varje söndag. Det verkar hända en del i församlingen. Numera har man också en inter-religiös gospelkör som övar varje vecka. Via församlingens Hop-Hop buss delar man ut mat till familjer i grannskapet och satsar mycket på att skapa relationer till människor närheten. Pastor Kenneth Smith visade sig vara lika dynamisk i verkligheten som på webbsidorna.

Klockan är 10.45 när vi rullar in på parkeringen under skylten med texten Bishop Walter Hawkins Love Center Church. Vi går in och sätter oss och blir varmt mottagna av andra gudstjänstbesökare och ett par kyrkvärdar. En av äldstebröderna värmer upp församlingen med uppmuntrande ord, personliga vittnesbörd och böner, varvat med många ”hallelujah” och ”amen”. Kören och musikerna är sena så han ger mikrofonen till en dam som fortsätter med något man kunde kalla andligt pep-talk om inte termen skulle föra tankarna till självsuggestion. För det är det inte fråga om här. Nu handlar det om tacksamhet trots prövningar, vissheten om att vara älskad mitt i skiten, att vara buren av Guds omsorg. ”Det har varig en jobbig vecka, men Gud är god. Låt oss tacka Gud för allt gott han gjort för oss den gångna veckan. Låt oss tacka Gud för allt det goda han har i beredskap för oss genom Jesus Kristus, amen, hallelujah.” 

Efter en stund kommer kören, en organist och en trummis och börjar ställa upp. Gudstjänsten kan börja på riktigt. Ingen har noter men alla kan sångerna som varvas med vittnesbörd av några körmedlemmar. Medan kören sjunger kommer pastorn och hans familj in och sätter sig längst fram. När kören sjungit färdigt tar pastorn över ledningen av gudstjänsten. Som sed är välkomnas gäster och nyanlända. Blickarna vänds mot oss och jag uppmanas komma fram och ge en hälsning till församlingen. ”Vi växte upp med gospelmusik och The Hawkins Singers”, börjar jag. ”Vi är glada över att vara här och dela gemenskapen med er här. Vi har kommit ända från Finland för att se var allt fick sin början”. Jag överväldigas av det varma mottagandet och känner mig buren på en våg. Får intala mig själv att jag inte ska predika, bara frambära en kort hälsning.

Innan predikan får vi delta i församlingens nattvardsfirande. Nattvardsbordet rullas in övertäckt av en stor vit duk. Det är värdigt och festligt på samma gång. Pastorn läser instiftelseorden och välsignar brödet och vinet som delas ut i små allt-i-ett plastförpackningar. Under nattvarden spelar organisten följsamt och känsligt psalmer varvat med någon Stevie Wonder-låt. Perfekt.

Sedan följer predikan. “I’m gonna teach and I’m gonna preach”, sager pastor Smith. Undervisningen sker från predikstolen medan predikan ges mitt bland församlingen. Predikan är väl upplagd och förberedd. Förkunnelsen är kryddad med humor, personliga reflektioner, uppmaningar, berättelser att känna igen sig, allt med en solid bibelförankrad texttolkning. Pastor Smith gör ett gediget och imponerande predikantjobb. Känslor och emotioner följs av en lämplig reality-check. Uppmaning att be för sjuka kompletteras med en uppmaning att besöka terapeuten om så krävs. Gud verkar på många olika sätt och alla behöver vi helas från allt möjligt. Mitt i predikan tar pastorn time-out och berättar om en ekumenisk konferens som församlingen ordnar inom kort. Alla uppmanas att komma upp och ta en selfie med pastorn, bilder som senare kan användas som reklam för konferensen. Så fortsätter predikan tills alla har fått en rejäl dos nåd och uppmuntran för den kommande veckan.

I slutet av gudstjänsten inbjuds den som vill överlämna sitt liv i Guds hand. En man kommer fram till förbön, han berättar att han utan församlingen inte skulle stå här levande och fylld av glädje och hopp. 

Efter gudstjänsten hälsar vi på många och blir påhälsade av bland andra ”baby sister Lynette”, bröderna Hawkins yngsta syster. Vi samtalar med pastorn som berättar litet om utmaningarna församlingen står inför och vikten av goda ekumeniska relationer mellan församlingarna i Oakland. Så småningom är det dags för oss att åka vidare med många varma hälsningar till Finland i bagaget. Då har det gått tre och en halv timme av evigheten.

Jani Edström

Love Center Church’s trosgrund:

We affirm the Holy Bible as the inspired Word of God, and as the only basis for our beliefs. This church accepts “The Apostolic Faith and Message,” an affirmation of basic Christian beliefs, as a general statement of our faith.

Tidningen The Guardians minnesord över Edwin Hawkins: https://www.theguardian.com/music/2018/jan/17/edwin-hawkins-obituary

Några plock ur skivhögen:

1968: Let Us Go into the House of the Lord

1969: He’s A Friend Of Mine

1969: Oh Happy Day (Buddah Records re-issue of previous 1968 LP)

1969: Jesus, Lover of My Soul

1972: Walter Hawkins: Do Your Best (solo album)

1975: Walter Hawkins: Love Alive – Love Center Choir 

1977: Jesus Christ Is the Way – The Hawkins Family

(tidigare publicerad i MST)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *