Laget före jaget

Finlands unga herrlandslag i ishockey vann nyligen VM-guld. Det var en osannolik bravad enligt så gott som alla förhandsbedömare. Det skulle inte vara möjligt, att några unga orutinerade gossar skulle vinna över världsstjärnor som till vardags spelar i världens tuffaste hockeyliga, National Hockey League (NHL) i Kanada.

Hur var det då möjligt? Analyserna och svaren duggade tätt dagarna efter den legendariska VM-finalen.

Mikael Lindfelt, dekanus vid Åbo Akademi, filosof och sportanalytiker konstaterar kyligt att allt som skrivs om sport handlar om förhandsbedömningar eller efterkonstruktioner. Ett lag som på förhand inte förutspåddes några större chanser till framgång blev hjälteförklarade över en natt. Det är resultatet som räknas, hur man når dit har mindre betydelse. Men bakom framgången hittar vi några grundläggande saker. Det är saker som är viktiga överallt och jämnt, inte bara för ett guldlag och inte bara inom idrotten.

Målvakten Kevin Lankinen som storspelade genom hela turneringen talar om drömmen. Under hela turneringen föreställde han sig att det var möjligt att vinna och jobbade hårt för att nå dit.

Lagkaptenen Marko Anttila föregick med gott exempel när han gav allt hela tiden. Plötsligt var han, en spelare som inte precis gjort sig känd som målgörare, matchhjälte och VM-hjälte med flera mål i de viktigaste matcherna. Alla omdömen om honom talar om ödmjukhet, en som sätter ”laget framför jaget” som sportkommentatorn Kaj Kunnas uttryckte det.

Och visst var det lagspelet som var kännetecknande för Lejonens framgång. Till och med så att sportjournalisterna hade svårt med att försöka personifiera framgången. Ingen tvekan att många individuella prestationer var avgörande, men kanske just avsaknandet av stjärnor gjorde att alla gav allt för laget. Får se om ett lag kan vinna sportens bragdmedalj i slutet av året.

Bakom lagbygget fanns givetvis arkitekten och coachen Jukka Jalonen. När andra coachar stod som statyer och tuggade tuggummi i sina illasittande Guccikostymer stod Jalonen bland spelarna i båset och delade ut uppmuntran och råd under matcherna. Bara Jalonen och spelarna vet vad som skett bakom kulisserna, men ett par saker kan vi vara säkra på. För det första hade Jalonen en fungerande spelidé och för det andra lyckades han få spelarna att hålla sig till den. Jalonen trodde på spelarna som litade på sin coach. Dessutom, kanske det viktigaste av allt, ser han människan bakom hockeyskjortan.  

Nu är inte detta den enda ishockeyframgången i år. Juniorlandslaget U-20 vann sitt VM och damlandslaget vann VM-silver. Moraliskt blev det guld då det avgörande målet dömdes bort genom ett mycket kontroversiellt domarbeslut. Allt det här visar på vikten av stora satsningar tidigt.

Parallellerna mellan hockey, livet och kyrkan/församlingen är intressanta. VM-guldet visar tydligt på vad som är viktigt också i livet i övrigt. Vad kan vi lära för livet av ett VM-guld? Vad kan vi lära oss när det gäller att vara församling? Också församlingen är ett lagspel. Alla spelare har sin givna plats. Alla kedjor ska få speltid så att ingen blir utmattad. Att följa coachens spelupplägg är grunden. Alla kan leda med sitt eget exempel och inspirera andra att också göra sitt yttersta.

Allra tydligast framträder i alla fall en sak, nämligen glädjen över att göra det tillsammans. Gemenskapen, tillhörigheten och sammanhållningen är kanske de största orsakerna till framgång, men det är också saker som gör att vi orkar ta motgångar och förluster. Tillsammans är vi starka, när vi sätter laget för jaget.

Text: Jani Edström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *