Kristus är uppstånden!

Påskens mysterium är överväldigande. Påsken går aldrig att greppa helt. Så oerhörd är kraften när det nya livet bryter in. Så stor är glädjen över att döden är besegrad att vår verklighets dimensioner inte räcker till. Det går inte att beskriva. Därför blir uppståndelsens språk ofta bildspråk.

Nya testamentets författare är ständigt upptagna med att försöka beskriva och förstå det oerhörda som hände med Jesus. I detta förståelsearbete bygger de på ”skrifterna”, texter, motiv och föreställningar i den judiska tradition som beskrivs i Gamla testamentet.

Vi tror att Jesus dog och uppstod enligt skrifterna och profeternas vittnesbörd. Också Jesus själv hänvisar till Mose undervisning, profeterna och psalmerna när han efter sin uppståndelse samtalar med två lärjungar på vägen till Emmaus (Luk 24:44-49).

Jag vill här lyfta fram några motiv och uttryck som vi kan begrunda och fördjupa oss i när vi tänker på och mediterar över påskens budskap. Bibelns bildspråk är både kraftfullt, hoppingivande och frigörande. Bibeln målar upp hoppets bilder med ord och berättelser, mera sällan i form av exakta utsagor, eftersom det handlar om saker som ”inget öga har sett eller öra har hört” (1 Kor. 2:9).

Den som inte har ett eget bibellexikon kan till exempel konsultera uppslagsfunktionen på  www.bibeln.se. Det bästa sättet är som alltid att gå till Bibeln och upptäcka ”skrifterna” på nytt genom påskens evangelium som handlar om befrielse, seger, glädje och nyskapande. 

Jesus övervinner döden. När Jesus dör och uppstår är dödens makt bruten. För människan innebär det att fienden döden inte får sista ordet. Hoppet om uppståndelsen lyser starkare än rädslan för döden. För skapelsen innebär det att förstörelsemakter som krig, exploatering, klimatuppvärmning inte avgår med segern. Kristi uppståndelses kraft skapar ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Pet 2:13).

Jesus är kung.  Som ”Davids son” uppfyller Jesus förväntningarna på den Messias som en gång skulle ta plats på tronen efter att kungariket smulats sönder. Som ”Guds son” är Jesus Kristus herre över hela skapelsen som längtar efter sin befrielse. Därför, när de första kristna bekänner Jesus som herre och kung sker det alltid mot bakgrund av de maktanspråk som den romerska kejsaren kom med. Jesus är Herre. Alltså, Caesar är det inte, mammon är det inte, bara Jesus (Fil. 2:9-10).

Jesus är översteprästen. Han är större än prästen Aron som förrättade offer under Israels barns ökenvandring. Kristus är både förrättare och offer. Han jämförs med Melkisedek (rättfärdighetens kung) och liksom Melkisedek är Jesus både kung och präst (Heb. 8:12). På så sätt fullkomnar han Guds förbund med Israel med ett evigt förbund med hela mänskligheten.

Jesus är försoningsoffret. Jesus är det yttersta tecknet på Guds kärlek (Joh. 3:16). ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…”  När Jesu blod utgjuts renas tillvaron från synd så att Guds rike kan bryta in. Efter detta äger döden, synden och ondskan inte längre någon slutgiltig makt.

Jesus är det nya templet. Jesus talar om sig själv som templet som ska rivas ner och efter tre dagar byggas upp igen (Joh.2:19). Templet är platsen för Guds närvaro och härlighet, en plats för gudsmöte. Genom Jesus är Guds närvaro och bönen inte begränsade till en speciell tid eller plats. Templet som platsen för gudsmöte har sin förebild i Eden, i tabernaklet i öknen, i Salomos tempel, och sin fortsättning i kyrkan och varje troende, som är den heliga Andens tempel. Nära detta ligger tanken om att Jesus Kristus är Guds härlighet. Guds härlighet som en gång fanns i templet har genom Jesus blivit synlig igen (Joh. 1:4).

Jesus är uppstånden som den förste av de avlidna (1 Kor 15:20). I detta grundar sig kyrkans tro på kroppens uppståndelse. Alla ska vi få nytt liv genom Kristus. Hur detta liv kommer att se ut vet vi inte men ”Gud ger det den gestalt han har bestämt”.

Jesus upprättar ett nytt förbund. Förbundsmotivet möter vi genom hela Gamla testamentet, från Eden, Noa, Abraham, Israels folk till profeternas löften. Profeten Jeremia talar om ett nytt förbund mellan Gud och hans folk. När Jesus samlar sina lärjungar till den sista måltiden blir detta det nya förbundet genom mitt blod till syndernas förlåtelse. Varje gång vi firar nattvard, Herrens måltid, blir vi delaktiga av detta förbund (Luk. 22:20).

Påskens mysterium visar att Gud genom Jesus Kristus, Messias, skapar något nytt. Evangelierna visar på att en ny verklighet, Guds rike, bryter in med Jesus. Hans liv, undervisning, tecken, under, hans kritik av orättvisor och uppmaning till fredlighet visar hur livet i Guds rike tar sig nya uttryck. Endast genom Jesu död och uppståndelse blir detta möjligt.

Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden!

Text: Jani Edström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *