Text: Jani Edström, andrum Yle Vega 6.10.2016
Ministern är bekymrad. Orsaken är flera. En orsak är tydligen att det finns för många asylsökare i landet. En annan orsak är att vissa asylsökare anhåller om kyrkoasyl och beviljas fristad i en lokal församling. Det här tycker ministern inte om, hen vill att asylärenden ska sköts snyggt, ”tyylikkäästi”. Helst ska asylsökarna återvända frivilligt som det heter. Men när asylsökare skottskadas kort efter deporteringen och ankomsten till sitt hemland spelar stilpoängen liksom ingen roll längre.
Ministern vill att kyrkor och församlingar ska hållas sig utanför enskilda personers asylprocesser. Istället ska vi medborgare lita på att de flera hundra snabbutbildade tjänstemännen på Migrationsverket på tre timmar, ofta genom tolk, ska få en tillräckligt tydlig uppfattning om en människas bakgrund; hennes familj, arbete, utbildning, hälsa, sociala ställning, kultur, religiösa åskådning, politiska åsikter, lojaliteter, familj och anhöriga, rädslor, krigsupplevelser och flyktvägar. Information som ska ge svar på frågan: Varför ska just du få stanna i Finland?
I vårt ordnade samhälle tror vi att sanningen är entydig och att polisen är vår bästa vän. Så är det mycket sällan i de länder asylsökarna kommer ifrån. Så varför skulle en rädd, krigstrött, utmattad, traumatiserad flykting plötsligt förmås ändra ett beteende som sitter i ryggmärgen. Allt du säger kan ju vändas emot dig. Därför söker sig många flyktingar till kyrkornas präster, pastorer och församlingsanställda. Religiösa ledare kan man lita på, det är dem man i hemlandet vänder sig till med viktiga saker och när problem ska lösas.
När asylsökare kommer till kyrkan för att få hjälp med att förstå asylbeslutet eller anhåller om kyrkoasyl av rädsla för att bli deporterad till ett land i krig så är det klart fall. Kyrkan hjälper.
Kyrkoasyl är inget nytt, äldre än Finlands grundlag och FN:s människorättsförklaring. Kyrkoasylen baserar sig på Guds bud och Bibelns tydliga anvisningar om att ta hand om flyktingar och hjälpa dem som har det svårt. Lagar och människorätt speglar vår gemensamma uppfattning om att alla människor har lika värde.
Kyrkoasyl sker alltid på den asylsökandes initiativ och efter moget övervägande eftersom det kan innebära en lång och svår process. Kyrkoasyl är en sista utväg att försöka få en ändring på ett beslut som upplevs orättvist och felaktigt. Kyrkoasyl är inte lagstridigt, utan en del av demokratin, en medborgerlig rätt kunde man säga. Kyrkoasyl förutsätter därför samarbete och öppenhet med myndigheterna. Om nu ministern vill förbjuda kyrkoasyl kan det bli annorlunda. Då måste alla kristna börja fundera på vad det innebär att lyda Gud mer än människor.
Ett problem för många av oss finländska kristna är att vi inte alltid vet var vi har vår högsta lojalitet, hos Gud eller staten, eller bäggedera. Våra folkvalda stiftar lagar, men lagar kan ifrågasättas om deras tillämpningar kränker människors rätt till liv, trygghet och hälsa. Många asylsökares berättelser tyder på att det är där vi befinner oss nu. Att deportera sexslavar, krigsoffer eller människors som riskerar dödsstraff eller förföljelse kan inte vara förenligt med lag och god sed. Människorättspastorn Martin Luther King Jr menade att orättfärdiga lagar bör kunna stiftas om. För 500 år sedan valde reformatorn Martin Luther att följa sitt samvete när allt ställdes på sin spets.
Vad händer om allt fler finländare allt mer börjar följa sitt samvete? Om vi ser till människors behov av skydd och inte till våra egna rädslor? Vad händer om allt fler av oss tar vår mänsklighet på allvar och ställer upp för dem har det som värst. Det vet jag inte, men jag ser fram emot den dagen med spänd förväntan.