Text: Jani Edström, predikan 10.7.2016
Matt. 17:1-8
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.”
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta, kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
Den som någon gång varit uppe på ett högt berg vet, att uppe på berget får man nya perspektiv. Man ser längre, man får en överblick över landskapet, omgivningen, som man inte haft tidigare. Skogar, sjöar, slätter, dalgångar, byar, städer, allt får sin givna plats ur bergstoppsperspektivet.
– What a wonderful world! Får vi utbrista med sångaren och trumpetaren Louis Armstrong.
Men de var inte upp på berget för att titta på utsikten, Jesus och hans lärjungar. Jesus tog med lärjungarna uppe på berget för att de skulle få vara ensamma och ifred för alla andra.
Det är något speciellt med berg i Bibeln. Det är på berget vi får vara ensamma, det är på berget vi möter Gud, det är där vi får vara ensamma med Gud. Det är där vi kan få nya perspektiv, bli förvandlade. Där är på berget vi får visionen för vad Gud vill göra. Där är på berget vi får ta emot uppdraget och kraften att utföra det som Gud kallar oss till.
Mose visste det. Profeten Elia hade upplevt det. Jesus och lärjungarna skulle strax få vara med om det.
Det var på berget Mos fick möta Gud personligen. Det var där Mose förde sina viktiga samtal med den Gud som gett honom uppdraget att leda folket ut ur slaveri och fångenskap. Det var där han fick ta emot de budord som skulle vara vägledande Israels barns tro och liv. De budord som Jesus själv byggde sin undervisning kring, men på ett sätt som fick hans samtid att häpna, förundras, förargas, vilket till sist ledde till hans korsfästelse, död och uppståndelse. Mose mötte Gud på berget under den långa resa som kallats uttåget ur Egypten, eller exodus. Efter detta möte med Gud strålade Moses ansikte så att människor blev förskräckta och Mose såg sig tvungen att täcka ansiktet. Efter mötet var Mose en förvandlad man, han hade fått se in i det land som Gud hade lovat sitt folk.
Det var på berget som Elia fick möta Gud på alldeles speciellt sätt. Elia är i slutet av sin profetkarriär. Man kan tycka att han uppnått allt. Han har besegrat guden Ba’als profeter och fått visa att Herren är Gud. Ändå överfalls han av hopplöshet, mörker och ensamhet. (1 Kungaboken 19: 11-12) Då säger Gud till Elia. Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
Efter den händelsen fick Elia hopp, framtidstro och handlingskraft. Elia kunde utse en efterträdare åt sig. Därefter var han beredd att avsluta sitt verk och gå hem till Gud. Elia fick ett eget, alldeles speciellt exodus eller uttåg. Herren Gud tog hem Elia genom att sända hästar och vagnar efter honom in i det förlovade landet.
-Swing Low Sweet Chariot, Coming for to carry me home.
Det verkar som om kombinationen, berg, tystnad, ensamhet skapar förutsättningar för speciella gudsmöten.
Jesus visste det. Därför tog han med tre av sina lärjungar upp berget. Efter en stund förvandlas Jesu ansikte och hans kläder blev vita. Plötsligt var Jesus inte ensam. Bredvid honom stod Mose och Elia och de samtalade med varandra. Ett moln, Guds närvaro, sänkte sig över dem och Guds röst hördes. En bekräftelse på vem Jesus är. Guds utvalde son som lever och undervisar i samma tradition som Mose och Elia, lagen och profeterna. Mose som gav folket lagen och undervisningen. Elia, den främste av profeterna.
Guds röst som uppmanar oss att lyssna på Jesus.
Inte att undra på att Petrus tappade fattningen och att lärjungarna kastade sig på marken. Petrus blev så tagen att han vill bosätta sig på berget och bygga hyddor Jesus, Mose och Elias. Men av det byggnadsprojektet blev det inget av. Det hade antagligen blivit ännu ett monument att sköta om, när Kristus vill bygga sin kyrka av levande stenar, människor, som tar hans ord på allvar och följer honom.
En annan som hade varit upp på berget och fått nya perspektiv var Martin Luther King Jr
”Den 3 april 1968 – dagen innan Martin Luther King mördades, hans eget exodus, – höll han ett tal i Memphis inför de demonstrationer som skulle äga rum. Han sa: ”Jag vet inte, vad som kommer att hända. Vi har svåra dagar framför oss. Men det spelar inge roll för mig nu. Ty jag har varit på bergets topp. Det bekommer mig inte.
Som alla andra skulle jag gärna vilja leva ett långt liv. Ett långt liv betyder mycket. Men jag bryr mig inte om det nu. Jag vill bara göra Guds vilja. Och han har låtit mig gå upp till bergets topp. Och jag har skådat ut från det, och jag har sett det förlovade landet. Jag kanske inte kommer dit tillsammans med er… Mina ögon har sett the glory of the coming of the Lord – härligheten när Jesus kommer.”
”I´ve been to the mountaintop.” Det var Kings vittnesbörd relaterat till berättelsen om Mose då han kallades upp på berget för att därifrån se det land som utlovats men som Mose själv aldrig fick komma in i. King knöt också an till dagens text om Jesus med sina lärjungar på härlighetens berg. Dessa berättelser hade avgörande betydelse för King. Han hade fått vara med Jesus på berget. Där hade hans drömmar fötts att mänsklig värdighet skulle upprättas i USA. Då skulle – som King sa – sönerna till tidigare slavägare sitta tillsammans med sönerna till tidigare slavar vid ”broderskapets bord”.
Det som gällde för de tre lärjungarna gällde för King. Dessa fick inte bygga hyddor på det heliga berget och stanna kvar där. För Martin Luther King var det inte nog med drömmar. Vardagen bröt in med dess uppdrag. Han ställde sig i spetsen för deras förverkligande. (citat ur Leif Herngrens blogg)
Men vad har Mose, Elia och Martin Luther King med oss att göra?
Så här är det tror jag. Varje gudstjänst kan få vara en bergstoppsupplevelse. I gudstjänsten tar Jesus oss vid handen och leder oss upp på berget för att ge oss ett nytt perspektiv på livet, på oss själva och varandra. Liksom Elia är vi kanske modfällda och ser ingen utväg. Allt går emot, vi är ensamma kvar. Men i mötet med Gud förvandlas allt.
Vi läser att: Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
I gudstjänsten får vi ta emot Jesu beröring. Vi får byta perspektiv. Istället för att fokusera på bekymmer och problem får vi fästa vår blick på Jesus. Han säger till oss just nu: Stig upp och var inte rädd.
Nu kan vi gå ner från berget och möta verkligheten tillsammans med Jesus Kristus. Han är vår medvandrare, vår vän och broder, Guds son och världens frälsare.
Stig upp och var inte rädd. Herren Jesus går med dig.