Förvaltarskap

Predikan i Betaniakyrkan, Jakobstad, 2 augusti 2015 kl. 10.

Jani Edström

Luk. 12:42-48

Jesus sade: ”Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”

Idag har vi framför oss en berättelse av Jesus om förvaltarskap. Jesus lyfter här fram förvaltarskap av mat, makt, resurser och förtroende i ett hushåll med en herre, en förvaltare och flera tjänare med sina familjer. Hushåll på grekiska heter för övrigt oikos och förekommer i ord som ekonomi, ekologi och ekumenik.

Berättelsen handlar alltså om ett hushåll, en ekonomisk och social enhet. För att förstå liknelsen bättre kan vi jämföra detta hushåll med ett företag eller ett modernt samhälle.

För ett företag är det viktigaste att erbjuda de anställda en skälig inkomst och i ett samhälle är det viktigaste att alla människor kan garanteras ett människovärdigt liv.

Numera har inte alla företag längre de anställdas bästa för ögonen. Istället har vinsten blivit högsta prioritet. Också samhället genomgår stora förändringar idag. Att garantera alla ett människovärdigt liv är inte lika självklart längre. Istället ska statsbudgeten balanseras så fort som möjligt. Det leder bland annat till enorma nedskärningar i omsorgen och i det internationella biståndet vilket i sin tur leder till att de svagaste drabbas. Det blir allt svårare att hitta motiveringar för prioritera det som texten kallar att ”ta hand om tjänstefolket och dela ut maten i rätt tid.”

Temat förvaltarskap som berättelsen handlar om går kanske inte direkt att applicera på dagens företagsvärld och ekonomiska system, där vinstmaximering är normen. Där människors värde mäts i pengar, och där några få banker äger mer än alla världens länders sammanlagda bruttonationalprodukt.

Därför behöver vi teologer med påven Franciskus och andra, som gör ett viktigt arbete med aktualisera Jesu undervisning i relation till de makter som hotar människovärdet, skapelsen och klimatet. Därför behöver vi kyrkor, församlingar och enskilda kristna som lever liv som blir berättelser om ett förvaltarskap i samma anda Jesu undervisning.

Den här liknelsen (och många andra av Jesu liknelser) ger exempel på gott förvaltarskap och dåligt förvaltarskap. Förvaltarskap handlar om ekonomi och förtroende, om pengar och makt. Vem som har och inte har. Hur ansvaret förvaltas. Hur pengarna används. Hur makten distribueras. Vem som har och inte har. Hur mycket man behöver för att leva och överleva. Hur vi kan dela med oss och leva generöst. Hur vi kan lyssna på de svagaste och föra deras talan.

Liknelsen handlar alltså om ett hushåll, en social och ekonomisk struktur. Ordet ekonomi kommer från grekiskans oikos som betyder hus, eller hushåll. Oikos återfinns i ord som ekonomi, ekologi och ekumenik. De hör ihop. De speglar det gemensamma huset, hushållet. Den mänskliga gemenskapen. Guds skapelse. Människorna, Guds avbilder och skapelsens förvaltare. Vi som har getts uppdraget att vårda skapelsen, förtroendet att förvalta Gud gåvor.

När människorna inte längre inser att allt vi äger och har egentligen är Guds gåvor går det snett. När vi tror att det ytterst sett är vi själva som skapar vår egen välfärd – ofta på de svagares bekostnad – då syndar vi, för då missar vi målet, våra medmänniskors bästa.

Var och en som följer med sin tid märker att ekonomin styr de stora processerna i vår värld idag. När vi följer penningströmmarna är det inte svårt att se vad som motiverar och styr människors handlande. Ett fåtal äger det mesta av världens resurser. 1 procent av jordens befolkning äger mer än hälften av tillgångarna. Företag kan beviljas patent på grödor, eller äganderätt på vattenresurser, sådan som kyrkan kallar Guds gåvor, delar av skapelsen. Idag är det inte heller ovanligt att samma ekonomiska aktörer startar krig, deltar i krig och bygger upp efter krig. Kriget i Irak är det värsta exemplet på detta enligt journalisten Naomi Klein.

Den ekonomiska krisen i Grekland handlar ytterst sett om människans snikenhet på olika plan. Vi har skapat ekonomiska system som inte kan rubbas, utan där varje lånad slant ska återbetalas till de stora bankerna, trots att det är vanliga människor som du och jag som får betala priset. Metodistkyrkans missionär Nanna Rosengård som jobbat i Aten berättade på baptisternas midsommarkonferens på Humle att vanliga greker betalar ett högt pris för återbetala lånen, med hårt arbetande människor, hemlösa, fattiga och en allt högre självmordsfrekvens. Samtidigt är Grekland ett av de länder som tar emot ännu sämre lottade människor, båtflyktingar som flyr krig, svält och fattigdom.

Inför millennieskiftet år 2000 krävde rörelsen Jubel 2000 med den kristna rocksångaren Bono i spetsen att de fattigaste ländernas skulder skulle avskrivas, vilket många politiska ledare tyckte var en bra idé. Löften gavs, men infriades knappast. Idag skulle vi behöva en ny jubelårsrörelse som går i bräschen för världens fattiga. För många fattiga länder skulle någon form av skuldavskrivning vara det enda rätta. Dessutom vore det bibliskt och rättfärdigt.

Förlåt oss våra skulder ber vi, hur många av oss har egentligen tänkt på att denna bön också handlar om ekonomi, att den kan innebära att efterskänka lån och ekonomiska skulder?

Ekonomi och ekologi hör också ihop. Ekologi är vetenskapen som behandlar samspelet mellan de levande organismerna och den miljö de lever i. Detta samspel, detta ekosystem, är utsatt av hård press av starka ekonomiska krafter. Olika industrier och produktioner vill ha tillgång till billiga råvaror, vatten, olja och mineraler. Det leder till att ursprungsbefolkningar, naturreservat och vattenreserver hotas.

Ofta går det till så att nationella eller lokala myndigheter kommer överens med globala företag om utvinning av råvaror i ekologiskt känsliga miljöer eller i områden där den lokala befolkningen har sina traditionella bosättningar. Det kan gälla tillgång till vattendrag, utvinning av metaller, skövling av skog eller uppfödning av boskap för köttproduktion. När lokalbefolkningen organiserar sig och påtalar miljö- eller människorättsbrott leder det inte sällan till väpnade konflikter, eftersom företagen ofta anlitar privata arméer för att hålla protesterna under kontroll.

I klartext: de rika vill inte betala de fattiga så mycket för råvarorna att de fattiga skulle bli litet rikare. Istället gör de rika det svårt för de fattiga att bli rikare.

Ekumeniken då, hur hör den ihop med ekonomin och ekologin. Ekumeniken är kyrkorna tillsammans, de kristnas gemensamma röst. I bästa fall är den ekumeniska rörelsen en profetisk kraft i världen. Där kyrkorna delar erfarenheter skapas ett globalt helhetsperspektiv. I ekumeniken möts fattiga och rika, afrikaner och européer, asiater och amerikaner, baptister och katoliker, pingstvänner och ortodoxa.

Ekumeniken betonar att skapelsen är Guds och att människan är förvaltare. Ekumeniken lyfter fram de mänskliga resurserna. Ekumeniken lyfter fram Guds makt att förvandla. Ekumeniken handlar om Guds folk som försöker lever tillsammans i denna värld på ett fredligt sätt. Ekumeniken kallar samman Guds folk att vittna för världen om Frälsaren, Kristus, så att världen ska tro. Därför kallar ekumeniken oss bort från splittring och fram till enhet i tro och liv.

Ekumeniken är från början en missionsrörelse, fredsrörelse, en motståndsrörelse. Fortfarande samlar ekumeniken kyrkan, Guds folk till att ta ställning för Guds rike, mot orättfärdighet och orättvisor. Ekumeniken samlar vanliga troendes personliga berättelser om orättvisor och presenterar Guds rike som en annorlunda verklighet där alla människor är lika värda, där ingen ska utnyttja någon annan, varken ekonomiskt, sexuellt eller på något annat sätt.

Det som vi idag kallar mission, internationell diakoni eller kristet fredsarbete är inspirerat av den hundraåriga globala ekumeniska rörelsen. Inom ekumeniken sätter sig kyrkorna ner tillsammans för att i bön och samtal reflektera över Guds vilja i ljuset av utmaningarna i dagens värld. Och så lyssnar de på varandra och delar erfarenheter om både misslyckande och framgång.

Ekumeniska ansvarsveckan har i snart 40 års tid hjälp kyrkorna i vårt land att lyft fram viktiga globala frågor, reagera på dem, ta ställning, engagera sig. Några exempel, fred och rättvisa, trygga tillgången till mat, barnens rättigheter, människohandel, religionsfrihet, vapenhandel, kriget om naturresurserna, rättvisemärkta produkter, allt från kaffe till mobiltelefoner. Och i år migration och invandringsfrågor. Varför gör Ansvarsveckan detta? Jo, för att den har fått ett mandat av kyrkorna i vårt land genom Ekumeniska rådet i Finland som samlar alla kyrkor i vårt land till bön och samtal. Kyrkorna har fått sitt mandat av Jesus att arbeta för fred, enhet och försoning. Att visa omsorg om de svaga och utsatta, att dela brödet och gemenskapen med dem som behöver. ”Allt vad ni har gjort för en av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, säger Jesus.

En av dem som för dessa minstas talan är fader Sterlin från Colombia, Ansvarsveckans internationella gäst 2014. Fader Sterlin arbetar för att afro-colombianerna ska ha rätt att äga jorden de bor på. Marken de traditionellt bott på är värdefull eftersom där finns guld, mineraler och andra naturresurser. Men folkets rättigheter till markägande respekteras inte då gruvföretag drar fram. Naturresurserna har blivit ett bränsle för konflikterna istället för att bidra till välfärd. I området finns också finländska företag. ”Varken Finlands eller finländska företags ekonomiska intressen får äventyra lokalbefolkningens rätt till sitt eget land och dess naturresurser”, betonade fader Sterlin när vi träffade utrikesministeriets representanter i oktober i fjol.

Frikyrklig Samverkan, de finlandssvenska frikyrkornas ekumeniska biståndsorganisation uppmanar sina medlemssamfund och dess församlingar att leva ekonomiskt, ekologiskt och ekumeniskt. Bistånd blir mindre viktigt om handeln blir mera rättvis. Därför uppmanar FS församlingarna att handla rättvisemärkt och leva ekologiskt. FS har också riktat en vädjan till statsminister Juha Sipilä om att granska den nya regeringens biståndspolitik i ljuset av den kristna övertygelse han står för.

Den ekumeniska rörelsen fördömde apartheid och rasism som synd. Genom ekumeniken har vi lärt oss att kristna hör ihop, oberoende var vi bor, vilken bakgrund vi har, social ställning eller utbildning. Det är därför det är möjligt för kristna från Bulgarien och andra delar av världen att känna sig hemma i Betaniakyrkan i Jakobstad. Det är därför karener från Burma funnit ett hem i Oravais baptistförsamling. Det är för att vi har samma Gud och frälsare, för att vi får leva ledda och inspirerade av samma heliga Ande som det är möjligt

Jesus säger i dagens text: Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera. Det gäller oss alla här mer eller mindre. Det gäller man och kvinnor med makt. Ju mer makt desto högre krav.

Mohandas Gandhi som i mycket var inspirerad av Jesus och som i sin tur inspirerade Martin Luther King Jr har gjort en lista på moderna sociala synder. Det är synder som illustrerar Jesus ord om att av den som har fått mycket krävs det också mycket.

  1. Rikedom utan arbete
  2. Njutning utan samvete
  3. Kunskap utan karaktär
  4. Handel utan moral
  5. Vetenskap utan mänsklighet
  6. Tillbedjan utan offer
  7. Politik utan principer
  8. Rättigheter utan ansvar

För varje synd skulle det gå att ge flera exempel på företeelser både globalt och i vårt eget samhälle.

Därför gäller Jesus ord också kyrkan, församlingen, dig och mig. Vad är det vi har fått, vad har anförtrotts oss, som vi ska stå till svars för? Att vara kyrka är också att vara förvaltare. Av pengar. Av tillgångar och resurser. Av gemenskap. Av tid. Av evangelium. Av bröd och vin.

Att vara kyrka är att proklamera Guds rike. I predikan. I bönen. I lovsången. När vi bryter brödet. I ekonomin.

Eller för att citera generalsekreteraren för Baptisternas Världsallians Neville Callam, som i sitt avslutningstal vid den nyligen avslutade baptistkongressen i Durban, Sydafrika, vädjade till alla världen baptister att trofast förvalta och

stå upp för de värderingar som förenar baptister inom BWA. Dessa principer är: predika de goda nyheterna om Guds rike, praktisera ett ansvarsfullt kristet lärjungaskap, försvara dem som är förföljda, identifiera oss med människor som behöver hjälp genom bistånd och humanitär hjälp, men också arbeta för att utrota de system och strukturer som upprätthåller orättvisorna.”.

Nästa veckoslut hålls Humlefestivalen. I år blir det en proklamation. Let freedom ring, Vi sjunger protestsånger och frihetssånger. Vi skriver kort till regeringen där vi säger: Rädda biståndet! Låt flyktingen komma! Och så firar vi gudstjänst där vi ber att Gud ska ge oss öppnade ögon och modiga hjärtan. Kom gärna med och skapa en festival där Jesu kärlek ska få ta sig uttryck i gästfrihet och modiga, heliga handlingar.

Att vara kyrka är att leva som om Guds rike redan vore här i all sin kraft. Ett rike där människor är mera värda än pengar. Ett rike där skulder kan avskrivas. Ett rike där gästfrihet inte värderas i pengar. Ett rike där ord och handling blir ett. Ett rike där främlingen välkomnas in i gemenskapen. Ett rike där ingen behöver känna sig annorlunda eftersom alla är unika och passar in i Guds rikes mångfald. Ett rike där vi samlas för dela bröd och vin. Till förlåtelse, gemenskap och upprättelse.

Herre Jesus låt ditt rike komma. Amen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.