En selfie med Gud
En predikan av Jani Edström
Att fira gudstjänst, komma inför Gud i stillhet och bön, är litet som att ta en andlig selfie. Selfien kan ge en positionsbestämning. Var är du och jag just nu? I förhållande till oss själva, varandra och vår omgivning. Står vi stilla eller är vi väg någonstans? Är vi nöjda eller missnöjda? Upplever vi livet som meningsfullt, eller söker vi en djupare mening i tillvaron.
Trots skärpan och fina färger skrapar digikamerans selfie ändå bara på ytan. Vi ser leendet, de vita tänderna, de glada ögonen, rynkorna i pannan, de grånande hårtesterna, knappen i skjortan som behöver sys fast. Trots all information som en digiselfie kan förmedla är det ändå begränsat med information den kan ge oss. Den är korrekt men förblir ändå rätt ytlig, inte minst för att vi vanligen försöker ge en så bra bild av oss som möjligt på en selfie. Digiselfien är ofta snudd på hyckleri. Det är ändå rätt sällan jag befinner mig i alperna bredvid en semestrande filmstjärna
Vi behöver därför andra typer av bilder för att komplettera vår andliga selfie. Ett alternativ är det målade porträttet. Den som inte vet vad ett porträtt är kan tänka på Leonardo de Vincis Mona-Lisa, den diminuitiva målningen av kvinnan som gäckat konstkritikerna genom tiderna. Vem var hon, vad ler hon åt?
Varje president, bankdirektör, biskop eller betydelsefull chef brukar få sitt porträtt målat förr eller senare, ofta utfrån ett fotografi. Ni kanske minns president Tarja Halonens porträtt som väckte uppståndelse för att det inte var så porträttlikt. Ändå skulle jag vilja påstå att det sade mera om henne som person än om porträttet skulle ha varit en ögonblicksbild eller ett fotografi.
Ett målat porträtt är som en selfie över tid, en selfie i snigelfart. Det målade porträttet förutsätter flera sittningar av den som avporträtteras. Men tiden gör sitt. Konstnären kan under tiden som konstverket växer fram fånga mer och mer av motivets personlighet, kan krypa under ytan på personen, ta fram vissa karaktärsdrag genom att betona vissa ansiktsdrag eller spela med skuggningar och belysning. Ett porträtt är mera än en ögonblicksbild, det är också en tolkning. Därför kan reaktionen på ett målat porträtt vara: Det där ser ju inte alls ut som jag. Vilket oftast betyder, det där är inte hur jag föreställer mig själv. Men det är inte heller meningen.
Ett porträtt är hur konstnären och omvärlden uppfattar dig, inte hur vi ser på oss själva. Låt oss därför tillsammans fundera på hur Gud ser på oss, han vars avbilder vi är. Gud som inte nöjer sig med en ytlig digiselfie, utan vill gå på djupet med vårt porträtt, ta fram våra karaktärsdrag, drömmar, förhoppningar.
Digiselfien och det målade porträttet kan berätta en hel del om var du befinner dig just nu i ditt andliga liv. Men ibland räcker inte ens det. Den helige Ande kanske behöver använda andra metoder för att belysa vårt liv på djupet, för att blicka in i våra innersta skrymslen. Då räcker det inte med film eller målarduk. Då behövs Guds egen röntgenblick.
Ett röntgenfotografi är förenat med vissa risker. Radioaktivitet. Det är därför vi tar av oss kläder och metallföremål innan fotograferingen. Därför som röntgenskötaren går ut ur rummet medan fotograferingen pågår. Därför som bara det ställe som ska fotograferas får utsättas för strålningen. På engelska kallas strålningen x-rays. Hur ser ett x ut? Det är en sorts kors.
När vi ber och firar gudstjänst utsätter vi oss för korsets strålning. Vi klär av oss inför Gud, plockar bort alla smycken som pryder oss, men som bara är i vägen för Guds röntgenbild. Guds röntgenbild visar det som inga andra bilder eller porträtt visar. Finns där något som inte ska finnas där? Har något gått av, ser det friskt och bra ut? Via korsets strålning ställer Gud diagnosen. Gud visar också vilken behandling vi behöver genomgå för att bli friska, botade.
När Guds ljus genomstrålar oss ser vi sanningen. Sanningen oss själva och sanningen om Gud och Guds kärlek. För korsets strålning kan och behöver vi inte gömma någonting.
Passfotot. Det finns ett sorts fotografi som de flesta av oss inte klarar oss utan. Vi behöver det när vi ska identifiera oss, eller ska ut och resa. Vi behöver det för att inte framstå som papperslösa. Det här fotot kan vi ta i en automat på några sekunder eller gå in till en fotoaffär och få det överstökat på nån minut.
Ofta tittar vi ner på slutresultatet och tycker, oj nej. Men så slår det oss, just ja. På det här fotot spelar det ingen roll hur jag ser ut. Det spelar ingen roll hur ”lyckat” det är så länge ögonen sitter mitt i fotot och ansiktet är belyst och jag inte visar tänderna. Så jag klipper ut fotot och för det till polisen och väntar på att få mitt pass om några dagar. Passfotot, hur det än ser ut, berättar vem jag är, var och när jag är född, vad jag heter. Passet ger mig rätt att identifiera mig, att resa till andra länder.
Passfotot säger oss: du är ok, du hör hemma här. Du finns, du är accepterad. Utan pass eller identitetsbevis passar vi inte in i samhället. Passfotot är garantin för att kunna passera gränskontrollen.
Passfotot är en bild på Guds nåd. Oberoende hur vi ser ut på fotot är vi accepterade av Gud.
För att sammanfatta litet:
Ta en selfie med Gud idag, det kan vara just det du behöver. Du kanske känner att du står ensam bakom din digikamera och försöker hålla ut handen så långt som möjligt, eller med hjälp av din selfiestick. När du tittar på bilden efteråt ser du att du inte är ensam på fotot, du har tagit en selfie med Gud. Låt honom bli kändisen i ditt liv.
Låt Gud börja måla ditt porträtt. Du är skapad till hans avbild, han känner dig bättre än du känner dig själv. Han målar sig till sin avbild så att du varje dag blir mer och mer lik Kristus för varje dag som går, för varje dag den helige Ande får leda dig.
Utsätt dig idag för Guds x-rays. Låt strålningen från korset bli strålglansen i ditt liv. Ju närmare du kommer korset desto närmare kommer du Kristus. I korsets ljus får du se dig själv som Gud ser dig, förlåten, accepterad, älskad. Guds röntgenblick ser allt, strålningen helar och botar, ställer allt till rätta.
Passfotot vittnar om att du tillhör Gud, du är medborgare i Guds rike. Ingen kan ta detta medborgarskap ifrån dig, oberoende av vilka inreseförbud som införs mellan stater. Passfotot är ett bevis på Guds oförtjänta nåd.
Ikonen. Det finns en bild till, en bild som förenar dig med Kristus, ikonen. Har du lagt märke till hur en ikon ser ut. De liknar alla varandra, alla personer ser bär gemensamma drag om de sedan heter Johannes döparen, Isak av Nineve, Gudsmodern, Simeon eller Anna.
Att de alla liknar varandra berör på att de alla bär på Kristi bild. Deras liv är så förenade med Kristus att hans karaktärsdrag har börjat prägla deras ansikten. På ikonen förenas Guds strålglans med den Kristuslikhet som den helige Ande skapar hos en människa. Det kan ske när vi regelbundet tar en selfie med Gud. När du låter dig målas av Skaparen själv. När klär av mig inför korset och låter Kristi strålglans genomlysa livet. Vid korset får du ta emot himmelrikets pass av Herren Jesus själv. Then you don’t need no ticket, you just get on board.
I bönen och förbönen i vår gudstjänst får du och jag ta en selfie med Herren Jesus Kristus som säger: Jag ser dig och går bredvid dig varje dag. Du är min.