Brevet till Martin

Augusti, Herrens år 2017

Bästa Martin Luther!

Frid och hälsa!

I år är det 500 år sedan du skrev de världsberömda teserna om avlatshandeln och kyrkans maktmissbruk. Du var inte den första eller den enda att kritisera kyrkan, men din kritik var så skarp att du plötsligt inte längre hade någon plats i den kyrka du älskade.

Så uppstod en kyrka som kom att bära ditt namn, den lutherska kyrkan. Här i Norden bestämde kungarna att folket skulle bli lutheraner. Hur känns det månne för dig att höra det? Numera har vi i religionsfrihet så var och en får själv får bestämma hur den vill tro.

Du var modig som stod upp för samvetsfriheten. Här står jag och kan inte annat!  Vet du Martin, att i år säljs det skor med dessa ord i souvenirbutiker i staden Wittenberg där du verkade. Numera finns det inte många kristna kvar i staden. Annat var det på din tid. Då hörde alla hörde till kyrkan och deltog i gudstjänsten, ofta utan att förstå vad som sades. Därför ville du ha mässan på folkets språk. Och så översatte du Bibeln till tyska, en översättning som än idag är aktad och respekterad. Hur hann du med allt?

-Jag skriver bäst när jag är arg, sade du. Ilskan är en effektiv drivkraft. Det är lätt att se när jag läser dina skrifter. Som en fäktare som måttar svärdet så det skär genom luften så fattade du pennan och drev dina teser mot dina motståndare. Det flöt en hel del teologiskt blod i reformationens spår, till och med människors blod.

Jag tror att folk tog dig på för stort allvar. Till och med anteckningarna från dina bordssamtal redigerades ibland för att dina ord inte skulle framstå som alltför lättsinniga eller vulgära.

Som alla andra hade du många sidor. Du sjöng ofta och gärna. Du komponerade och diktade. Du gillade öl, älskade din hustru Käte, ställde upp för unga studenter, predikade och skrev och skrev och skrev. Och dina texter trycktes för att andra skulle få läsa.

Idag trycker vi inte allt vi skriver. Den moderna tekniken gör att vi enkelt kan redigera texten innan den trycks. En del av dina texter hade säkert mått bra av det också. Vissa texter hade vi gärna varit utan. Det du skrev om judar och anabaptister var inte vackert. De trodde fel, ansåg du, och därför förtjänade de att dö. Hur tänkte du då?

Idag får ingen hotas med döden för sin tro eller åsikt. Kyrkorna samarbetar både lokalt och internationellt och religionerna kan verka för fred och förståelse.

Efter många år av konflikter och stridigheter har kyrkorna börjat närmat sig varandra. Det började för mer än hundra år sedan med ungdomar som samlades till bön och kyrkoledare som skrev brev till varandra. Missionsivern var stor och ekumeniska möten började hållas. Numera träffas representanter för kyrkorna, både biskopar och lekmän, pastorer och teologer, yngre och äldre för att lära känna varandra och för att be och bekänna tillsammans. Och vet du Martin, i fjol besökte påven Sverige till minne av reformationen.

Allt det här har lett till förståelse och samförstånd mellan kyrkor. Man har bett om förlåtelse för gamla oförrätter. Och här är något som kan intressera dig, Martin. För några år sedan försonades katoliker och lutheraner om en gemensam förståelse av rättfärdiggörelsen. Den fråga som var en av orsakerna till reformationen. Här har läsningen av dina texter varit till stor hjälp.

Min bäste Martin, din betydelse för kyrkan och ditt bidrag till teologin ska och kan inte underskattas. När du beskriver Guds nåd är det något av det starkaste jag läst. En av mina lutherska vänner sa ungefär såhär: ”Nåd är för mig rätten att existera och vara älskad, trots att jag inte är produktiv.” Jag tror att du hade hållit med om det.

Jag tror också att du skulle ha haft ett och annat säga om vår moderna form av avlatshandeln. Den innebär att den som har mest pengar när den dör har vunnit. För dig var det en absurd tanke att pengar eller något annat skulle kunna frälsa en människa, eller ens ge henne ett mervärde. Idag tror många att människovärdet grundas på hur mycket vi förtjänar, hur mycket vi arbetar, eller hur mycket synlighet vi får i andras ögon.

Din tro på Guds kärlek till varje människa var stor. Jag är glad att du fick uppleva en nådig Gud och på många olika sätt formulera denna insikt, i psalmer, böner och böcker och skrifter. Jag tror som du att kyrkans uppdrag är att förmedla och gestalta Guds nåd till alla  människor. Din tro och ditt mod har hjälpt oss att ställa de rätta frågorna i vår tid och lyssna till vad Anden säger till församlingen.

Din i Kristus förtrogne

Jani Edström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *