Predikan på pingstdagen 5.5.2017. Jani Edström
Joh. 14:23-29
Jesus sade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte äskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett.”
Jesus samtalar med sina lärjungar, sina vänner. Han undervisar, de ställer frågor. Han svarar på frågorna och utvecklar tanken. Ibland är svaret tydligt, men ofta leder det till flera frågor. Jesus talar ibland kryptiskt, fördolt, om saker som han vill låta lärjungarna få insyn i. Saker som dock är svåra att förklara på ett enkelt sätt. Hur förklarar man att kärlek, förtroende, lydnad, vänskap, hopp, fred hör ihop på ett djupare plan än någon kunnat föreställa sig.
Jag fascineras av Jesu sätt att undervisa i Johannes evangelium. Av två anledningar. 1 Det jag förstår, eller det jag tror mig kunna förstå 2 Det jag inte förstår, eller tror att jag inte förstår.
I veckan lyssnade jag på ett samtal mellan naturvetaren och ”99 procents agnostikern” Richard Dawkins och dåvarande ärkebiskopen Rowan Williams. Samtalet leddes av en mera typisk, kanske fifty-fifty agnostiker-professor. Herrarna talade om livets uppkomst, universums ursprung, själen, medvetandet och Gud. Samtalet var respektfullt och vänligt, humoristiskt och djupsinnigt. Ett exempel på akademiskt fredsarbete när åsikterna tar mått av varandra, inte människor som strider. Jag lärde mig flera saker av att lyssna på samtalet som går att finna på youtube.
1 Att frågeställningarna ofta är viktigare än svaren.
Frågorna vi ställer påverkar också vårt sätt att söka svaren och kanske också vilka svar vi får. Luther frågade: Finns det en nådig Gud? Idag frågar människor finns det nåd, finns Gud, hur hör dessa ihop? Reformatorerna hävdade: nåden är gratis, vi kan inte förtjäna vår rättfärdiggörelse eller vårt människovärde. Idag frågar människor, har jag är ett värde om jag inte är produktiv, om jag inte bidrar med något.
2 Att den som ”vinner” argumentet inte är den som har de bästa svaren, utan de bästa, intressantaste, frågorna.
Frågor som handlar om livets syfte, mål, mening, människans plats i universum, Skapare och skapelse, alla dessa frågor får olika svar och nyanser beroende på ur vilket perspektiv vi ställer dem. Oberoende av om vi är naturvetenskapliga ateister, agnostiska filosofer, troende teologer eller kämpande vardagsmänniskor, ställer vi frågor som vi bara delvis kan få svar på.
Egentligen är det ganska litet en vi människor egentligen vet eller kan veta om vårt ursprung och vårt livsmål om vi inte öppnar oss för att det finns en Skapare, en Försonare, en Livgivare. I dagens text möter vi Jesus och hans lärjungar i samtal med varandra. I samtalet deltar också Fadern, Sonen och Anden, om än på ett mera fördolt sätt. Gemenskapen i treenigheten avspeglar sig i gemenskapen mellan Jesus och hans lärjungar, mellan Kristus och kyrkan, mellan Gud och människan.
I samtalet är allt närvarande samtidigt. kärleken, livet, döden, saknaden, löftet, framtiden, hoppet. Samtalet böljar fram och tillbaka, går i cirklar, återkommer till samma saker hela tiden, men ur litet nya synvinklar.
Det första Jesus säger i vår text idag, säger han som svar på en fråga han får av en av lärjungarna. Redan detta, att Jesus lyssnar in en fråga och svarar på den, eller åtminstone utgår från den i sin kommande utläggning, visar på den lyhördhet han har för våra frågor. Hur han i sin undervisning utgår från våra frågeställningar och behov.
Jesus sade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.
Här visar Jesus på olika dimensioner av kärlek; respekt, trohet, lydnad. Att bevara Jesu ord och undervisning är att bevara gemenskapen med honom, och samtidigt att bevara, och bevaras i, Faderns kärlek. I Johannes evangelium personifierar Jesus Guds ord, det skapande ordet, som får allt att bli till. Det levande ordet som får människan att växa i trohet och tillit till Gud själv. I Ordet, Kristus, definieras kärlek genom trohet, respekt och lydnad. Resultatet är en frid och en glädje som inte känner några gränser.
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.
Anden är hjälparen, tröstaren, läraren, ”pedagogen”, påminnaren, vägledaren. Andens uppgift är att visa på Kristus, påminna oss om Jesu ord och undervisning. En kristen är en ständig elev, lärjunge, som hela tiden får/kan/bör lära sig nytt. En lärjunge är en som hela tiden växer djupare in i gemenskapen med Kristus genom den heliga Anden. Gör jag det? Gör du det? Är vi beredda att göra det?
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger.
Världens fred/frid (grek. eirene) är i bästa fall frånvaro av krig, konflikt. Guds fred/frid sträcker sig längre än så. Det innebär att aktivt låta Guds ord, Jesu liv och den heliga Andens undervisning vara våra ledstjärnor. Världens fred är kanske att befria internet från hatprat, ett viktigt mål i sig. Guds fred är att gå ett steg längre, att ”älska våra fiender”, vilket inte betyder att acceptera hatprat eller ”ta skit” från andra, utan att istället stå emot det onda och för dem som hatar och trakasserar.
Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett.”
Mitt i lärjungarnas vetskap om att Jesus kommer att lämna dem, gör han allt för att de ska se saken ur ett större perspektiv. Trots att det gör ont nu, kan det bli till glädje och välsignelse längre fram. ”Var inte rädda. Se det ur mitt perspektiv. Det är bra att det sker så här.”
Något i det Jesus säger tangerar den kristna erfarenheten, när vi ser tillbaka på vårt liv ser vi Guds omsorg, Kristi närvaro och den heliga Andens ledning. Men framför allt tror jag Jesus vill förbereda sina lärjungar om att när Anden kommer och manifesterar sig själv, behöver de inte oroa sig. Anden kommer för uppenbara Kristus, att vittna om att Guds rike har kommit. När Anden manifesterar sig kommer lärjungarna att kunna kommunicera med sin omvärld, människor och kulturer, på ett alldeles nytt sätt.
Babels torn förblev ofullbordat på grund av att människorna inte längre kunde kommunicera med varandra. Berättelsen om de första kristna handlar om hur kyrkan, församlingen, börjar byggas. Ett bygge som fortfarande pågår, men där förutsättningarna garanteras av Anden som hjälper församlingen att kommunicera med sin samtid och finna ett tilltal till dagens människor. Om det finns brister i detta beror det inte på Anden, utan på att vi inte lyssnar in dagens frågeställningar, eller Andens tilltal.
Anden är ingen privat angelägenhet, utan en gåva till hela kyrkan. Låt oss därför tillsammans lyssna till vad Anden säger till församlingen just idag. Amen.