Text: Jani Edström
När kyrkor och samfund möts för ekumeniska samtal får man ibland känslan av att det handlar om ekumenisk tetris *). Större eller mindre klossar ska fås att passa ihop och bilda ett mönster utan luckor eller sprickor. Termer som ”den odelade kyrkan”, ”den lutherska (eller vilken annan som helst) traditionen” eller ”vår kyrkas syn på…” får oss att tro att det ekumeniska bygget består av klossar och bitar som bara väntar på att fogas ihop till ”synlig enhet”.
Ur ett google earth satellitperspektiv kan det faktiskt se ut så. Vägen från det ekumeniska ritbordet till verkstadsgolvet är dock lång och svår, men också rolig och utmanande. För det visar sig snart att ekumenik inte bara handlar om kyrkoklossar som ska manövreras närmare varandra genom ekumeniska överenskommelser, undertecknade avtal och kyrkoledares uttalanden.
Ekumenik handlar framför allt om att växa tillsammans, som i en trädgård. I den ekumeniska trädgården sås frön som börjar gro och spira. Växandet är ofta en långsam process som kräver tålamod och omsorg. I den ekumeniska trädgården finns mångfald både i färg, form och funktion. Det som förenar allt som växer i trädgården är livet som genomsyrar allt. Men ogräset då? Ja, det får vi hjälpas åt att varsamt rensa bort utan att skada de andra växterna.
Borgå domkapitels initiativ om ”ett utökat behov av gästfrihet såväl i nattvardsfirandet som angående rätten att predika i gudstjänster” (14.1.2015) får fungera som exempel på hur trädgårdsekumeniken möter tetrisekumeniken. Rent konkret handlar det om att utreda möjligheten till: a. att alla som har rätt att delta i nattvarden i sitt eget kyrkosamfund, skulle ha rätt att delta i nattvarden i Finlands evangelisk-lutherska kyrka, b. klargöra stadganden som har att göra med nattvardsfirandet och utdelning av nattvarden, c. bjuda präster som hör till andra kyrkosamfund att predika i gudstjänster i Finlands evangelisk-lutherska kyrkas församlingar.**)
Bakom initiativet ligger en önskan att kyrkans ekumeniska linjedragningar mera skulle ta hänsyn till hur kristna människor lever sina liv i globaliseringens och den ekumeniska mobilitetens tidevarv. Människor ingår äktenskap över samfundsgränser, de vill fira gudstjänst och gå till nattvarden i varandras församlingar, de vill lyssna till predikanter från grannförsamlingen eller andra kyrkor, de är vänner trots olika kyrkotillhörighet. Därför betonas i initiativet den ekumeniska gästfrihetens princip, som i sin tur bygger på vänskap och tillsammansväxande.
Tetrisekumenikens reaktion på detta är rädslan (?) att ett öppet nattvardsbord skulle förändra kyrkans ekumeniska grundlinje, och att predikogästfrihet inte rimmar med synen på kyrkans väsen och bekännelse. Ändå sker detta hela tiden, som regel i många andra lutherska kyrkor, som undantag i Finland. För en vanlig församlingsmedlem är det svårt att se hur kyrkans väsen skulle hotas av ekumeniska gäster, vänner.
En arbetsgrupp har kommenderats tillbaka till det ekumeniska ritbordet för att se hur kyrkans, med Borgå-mått mätt, snäva ekumeniska linjedragningar bättre ska motsvara den ekumeniska verklighet vi befinner oss i idag.
Vi ber om god jordmån för den ekumeniska växtligheten.
Fotnot:
*) Tetris är ett dator- och TV-spel som går ut på att ordna olika fallande figurer. Tetris uppfanns av matematikern Alekséj Leonídovitj Pázjitnov när han arbetade vid Sovjetunionens Vetenskapsakademi i Moskva. Originalet gavs ut 1984. (wikipedia)
**) En dialogpredikan med biskop Björn Vikström och pastor Catarina Olin (Missionskyrkan i Finland) hölls vid ekumeniska festgudstjänsten i Borgå domkyrka på reformationssöndagen den 16 oktober, vilket också utgjorde en finlandssvensk inledning på reformationens märkesår NÅD 2017.
(Texten har tidigare publicerats i tidningen Nyckeln som ges ut av Kyrkans central frö det svenska arbetet.)