Nyårslöften är överskattade. De resulterar oftast i en känsla av misslyckande, att inte kunna leva upp till sina högt ställda förväntningar. Bakom nyårslöftet ligger samma känsla av misslyckande, det gick inte som vi tänkt oss under det gångna året. Förhoppningarna var högt ställda, men våra föresatser, vår vilja, vårt engagemang räckte inte till. Men skam den som ger sig, bättre nyårslycka nästa gång, intalar vi oss. Och så fortsätter vi den meningslösa kampen mot misslyckandet.
Då är det bättre att inse faktum. Att misslyckas är en del av livet, det kan till och med vara vägen till framgång. Som grund för varje framgångsrikt projekt finns ett stort antal misslyckanden, felbedömningar och halvframgångar. Dessa misslyckanden har gett oss erfarenheter som vi kan bygga vidare på när vi försöker på nytt.
”Om vi misslyckas vi börjar om igen”, sjöng barnen förr. Sången fick dem att inse att det inte är misslyckandet som är det farliga. Det stora monstret i livet är om vi ger upp. Men för en kristen finns det inget alternativ ”ge upp” att kryssa för när vi tar emot det oskrivna nyårsbladet.
Om Gud själv inte är rädd för att misslyckats, varför skulle vi människor vara det? Vi får ju ta del av Guds nyårslöfte om evig kärlek, omsorg, framtid och hopp. Varför inte bläddra fram nyårsdagens profettext som en påminnelse om vem vi tillhör som kallar oss Guds barn:
Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel:
Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.
God fortsättning på Nådens år 2017!