Frågan ställdes av en samfundsledare vid Frikyrklig Samverkans möte när frågan om utvidgat samarbete behandlades nyligen. Frågan stannade hos mig och jag tänkte på alla de gånger när ekumeniken styrs av andra faktorer än en uttalad strävan efter mera samarbete och fördjupad gemenskap. I det forna Sovjetunionen tvingades de evangeliska kyrkorna in under samma tak, en sorts påtvingad ekumenik. Numera är ekonomi och minskade resurser ofta drivkrafter inom ekumeniken. Men hur är det riktigt, vill vi vara tillsammans? På riktigt? Den frågan är inte alltid lätt att besvara, för den förutsätter att vi möts och lär känna varandra. Och det gör vi alltför sällan.
Allt det här kan förändras om vi tar tillvara de möjligheter som redan finns för möte och samverkan. Ekumeniska märkesåret NÅD 2017 är en möjlighet för alla kristna att mötas, nationellt och lokalt. Reformationens 500-årsminne är ett utmärkt avstamp att lära känna varandras rötter och historia, men också hur det kristna arvet förvaltats av olika kyrkor och samfund. Vad är gemensamt och vad är det som skiljer?
Frikyrkornas pastorsmöte i november är ett annat exempel på hur personliga möten och gemenskap kan leda till en viljeyttring om en fördjupad ekumenik. Syftet med pastorsdagarna var att erbjuda en plats att växa tillsammans, bli sunt beroende av varandra, bryta isoleringen och möta varandra på djupet. Mötet ville markera att alla är människor vars tjänster inte står i ett konkurrensförhållande till varandra, eftersom vi alla tjänar samma Herre. Genom att dela in deltagarna i regionala grupper uppmuntrade mötet till att också framöver hålla regionala möten där för gemenskap, stöd och uppmuntran.
Inför mötet hade arrangörerna sänt ut en inbjudan där man konstaterade att det finns saker som hindrar oss från att fungera som Gud vill. När vi kommer närmare Kristus kommer vi också närmare varandra. Då kan vi befrias från missförstånd och fördomar, vilka bottnar i att vi inte känner varandra och den situation vi arbetar i.
Före den avslutande nattvardsgudstjänsten antogs ett uttalande som ska ligga till grund för utökad samverkan och djupare gemenskap mellan de olika samfunden.
Uttalande från frikyrkliga pastorsmötet i Torppa, 22-25.11.2016
Den kristna enheten är en gåva vi fått att be om och arbeta för. Jesu bön om enhet förpliktar oss att också söka gemenskap över församlings- och samfundsgränser. En genuin kristen gemenskap kännetecknas av ärlighet, öppenhet och tjänande. Tillsammans utgör vi en del av Kristi kropp varandra till tjänst, uppbyggelse och uppmuntran. Som ledare inom de frikyrkliga samfunden i Svenskfinland vill därför göra följande viljeyttring:
– Vi vägrar att tala ont om varandra
– Vi väljer istället att tala gott om varandra
– Vi vill bygga goda relationer till varandra och de församlingar och samfund vi tjänar
– Vi vill verka för ökat samarbete mellan alla kristna på samma ort
– Vi uppmanar våra församlingar till bön och förbön för alla kristna ledare i vårt land, nationellt och lokalt
– Vi vill kunna bidra med och vara öppna för korrigeringar och konstruktiv kritik när det är befogat
– Vi respekterar de läromässiga olikheter som finns mellan samfund, men betraktar dem inte som hinder för gemenskap och samverkan
– Vi vill betona det som förenar oss kristna, inte det som skiljer oss åt
– Vi vill förankra vår förkunnelse och undervisning i tron på en treenig Gud, Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Hoppa till innehåll
