Ett ekumeniskt handslag

Påven Franciskus besökte Lund i veckan. Under besöket firade han ekumenisk gudstjänst i domkyrkan tillsammans andra kyrkoledare och inbjudna gäster. Dessutom firade han mässa med sina katolska trossyskon. Besöket föranleds av att reformationens märkesår inleds. Nästa år har det alltså gått 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde sina kritiska teser mot avlatshandeln i den tidens katolska kyrka.

Efter tiotals år av aktiva ekumeniska samtal och gjorda överenskommelser har lutherska och katolska teologer hittat en gemensam ton. Katoliker och lutheraner är inte längre fiender, de är vänner, bröder och systrar i Kristus. De har inte samma åsikter i allt, men de delar det allra viktigaste i den kristna tron, rättfärdiggörelsen genom tro och inte genom gärningar.

Lutheraner och frikyrkliga hör till den protestantiska traditionen. Vi förenas genom reformationens nyupptäckter och har hållit en kritisk distans till katolska kyrkan. När katoliker och lutheraner skakar hand är det ekumeniskt brobyggande eftersom det var mellan katoliker och lutheraner som den stora splittringen skedde för 500 år sedan.

Som frikyrkor kan och vill vi inte åka snålskjuts på andra kyrkors närmanden, men vi kan studera och lära oss av de förda samtalen och fråga: Var ligger de ekumeniska smärtpunkterna idag? Vad har vi gemensamt, vad är det som fortfarande skiljer oss åt? Genom fortsatta samtal med olika kyrkor och samfund kan vi rätta till missförstånd och glädja oss över gemenskapen vi har genom Jesus Kristus. Då kan handslaget till och med bli en ekumenisk omfamning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *