Månad: november 2016

Bokmässan i Göteborg lär vara något alldeles speciellt. Därför finns den på listan över platser att besöka. Men vi behöver inte heller skämmas över bokmässan i Helsingfors, med dess hundratals montrar, träffpunkter och samtal. Själv var jag med på ett hörn i år, både som arrangör och som medverkande. Som arrangör ansvarade jag en dag för kaffevagnen (också te serverades) som Kyrkans central för det svenska arbetet hade ställt upp bredvid reklamen för reformationens märkesår NÅD 2017. Kaffevagnen var en succé. Kring den samlades folk som ville ta en liten paus efter en lång vandring mellan böckerna eller som tankade vätska inför sitt bokmaraton.

-Vad kostar kaffet, undrade många. -Det är gratis, fick vi svara. Gratis betyder nåd och nåd är något du får utan att betala för det. Gratis kaffe, symbolen för nåd utan förtjänst, helt i reformationens anda. Sola gratia, sola kahvia! Så kunde samtalen inledas för att sedan mynna ut i allt från djupa teologiska diskussioner och livsberättelser till helt vardagliga funderingar.

Liksom på bokmässan i Göteborg håller Helsingfors bokmässa på att bli en viktig mötesplats för olika sätt att formulera och uttrycka tro. Med program och samtal medverkade biskopar, teologer, kristna författare, aktivister och en intresserad publik. Också en annan form av ”bokmässa” hölls på söndag förmiddag, i form av en kort gudstjänst eller andakt inspirerad av böckernas bok.

Själv medverkade jag i ett samtal om fred, religion och utvckling arrangerat av tidskriften Fredsposten. Samtalat handlade om den goda religionens möjligheter att skapa plattformer för samtal, möte och försoning. Det kändes aktuellt att på bokmässan konstatera att religion är mer än texter, texter som en del utanförstående verkar vilja tolka litet hur som helst. Religion handlar om identitet, tillhörighet, samverkan, bön, gudstjänst, högtider, dofter, smaker, sång och dans.

Ordet kyrktorg får en litet annan innebörd på bokmässan. Nu handlar det inte om kyrkans eget torg utan om kyrkan på torget tillsammans med alla andra torgförsäljare. Det torget håller på att bli en allt viktigare mötesplats för allt fler.

 

Påven Franciskus besökte Lund i veckan. Under besöket firade han ekumenisk gudstjänst i domkyrkan tillsammans andra kyrkoledare och inbjudna gäster. Dessutom firade han mässa med sina katolska trossyskon. Besöket föranleds av att reformationens märkesår inleds. Nästa år har det alltså gått 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde sina kritiska teser mot avlatshandeln i den tidens katolska kyrka.

Efter tiotals år av aktiva ekumeniska samtal och gjorda överenskommelser har lutherska och katolska teologer hittat en gemensam ton. Katoliker och lutheraner är inte längre fiender, de är vänner, bröder och systrar i Kristus. De har inte samma åsikter i allt, men de delar det allra viktigaste i den kristna tron, rättfärdiggörelsen genom tro och inte genom gärningar.

Lutheraner och frikyrkliga hör till den protestantiska traditionen. Vi förenas genom reformationens nyupptäckter och har hållit en kritisk distans till katolska kyrkan. När katoliker och lutheraner skakar hand är det ekumeniskt brobyggande eftersom det var mellan katoliker och lutheraner som den stora splittringen skedde för 500 år sedan.

Som frikyrkor kan och vill vi inte åka snålskjuts på andra kyrkors närmanden, men vi kan studera och lära oss av de förda samtalen och fråga: Var ligger de ekumeniska smärtpunkterna idag? Vad har vi gemensamt, vad är det som fortfarande skiljer oss åt? Genom fortsatta samtal med olika kyrkor och samfund kan vi rätta till missförstånd och glädja oss över gemenskapen vi har genom Jesus Kristus. Då kan handslaget till och med bli en ekumenisk omfamning.