Ledningsgrupperna för de båda grannförsamlingarna träffades häromkvällen. Redan att få tiden att passa för så många var ett litet under.
Samtalet rörde sig om tidigare samarbete och nya utmaningar. Det kändes tryggt och vant eftersom vi under flera år lärt känna varandra och bett för varandra, troende från två församlingar, i samma kvarter.
Kvartersekumenik är en gåva vi fått att ta hand om och ge vidare. Att leva nära gör samarbete möjligt. Det är stort utan att vara högtidligt, nära utan att vara trivialt. Gudstjänsterna förenar, mathjälpen engagerar.
Samarbetet kring söndagsskola och scouting har skapat förtroende att bygga vidare på. Tiderna förändras. Idag är det mångspråkigt och flerkulturellt. Är vi beredda att förändras, låta andra påverka oss? Kanske är det en förutsättning för det som tidigare kallades väckelse, att människor kommer till tro på Jesus Kristus och börjar leva det nya livet.
När kristna möts med olikheter och förenas i mångfald är det ett tecken på att den heliga Anden leder byggandet av Guds rike. Vi är byggstenarna och Guds kärlek är murbruket som håller samman bygget.